Erik XIV (1533–1577) var kung av Sverige från 1560 till 1568 och äldste son till Gustav Vasa. Hans tid på tronen kännetecknas av starka ambitioner, ett intellekt präglat av lärdom och astrologi, men också en tilltagande psykisk instabilitet och ett växande paranoidt maktutövande. Redan från början sökte Erik befästa kungamakten ytterligare och frigöra sig från den aristokratiska maktbalans som börjat ta form under faderns senare år.

Utrikespolitiskt drevs han av expansiva visioner, särskilt i Baltikum där han ville säkra Sveriges intressen i Estland och stärka sin kontroll över handeln i Östersjön. Dessa ambitioner ledde till nya konflikter, och Nordiska sjuårskriget (1563–1570) mot Danmark, Lübeck och Polen dränerade snabbt statens resurser. De ekonomiska påfrestningarna förvärrade läget i riket och bidrog till att folkets och adelns förtroende för kungen urholkades.

Eriks ökade misstänksamhet mot adeln kulminerade år 1567 i Sturemorden, då han, i ett tillstånd av paranoia, lät avrätta flera medlemmar ur den mäktiga Stureätten utan rättegång. Händelsen chockade hela landet och förstärkte bilden av en kung som tappat kontrollen över sitt sinne. Kort därefter gjorde hans halvbror Johan uppror, med stöd av sin yngre bror Karl och delar av adeln. Erik avsattes 1568, endast åtta år efter sin trontillträde, och sattes i förvar.

De sista nio åren av sitt liv tillbringade Erik i fångenskap på olika slott, där han övervakades av sin bror Johan III, som nu var kung. Erik avled 1577, troligen förgiftad, i Vadstena slott eller på Örbyhus, enligt vissa källor på order av den nye kungen. Hans regering blev därmed en dramatisk parentes mellan Gustav Vasas stabiliserande reformarbete och Johan III:s mer diplomatiska och försonliga politik.

Erik XIV:s mynthistoria:

Erik XIV:s regering markerade slutet på den monetära stabilitet som fanns under Gustav Vasa. För att finansiera krigen tvingades han mynta över 37 ton silver, främst från Sala. När förråden sinade sänktes silverhalten i mynten, vilket ledde till inflation och minskat förtroende för valutan. Särskilt ökänd är 3-marken 1562, som innehöll betydligt mindre silver än vad den utgav sig för.

Trots krisen präglade Erik Sveriges första guldmynt, den ungerska gyllen 1568, med hans hebreiska valspråk "Jehovah dat cui vult". Han införde även sluten krona på mynten, en symbol för ökad kungamakt.

Mynt slogs i valörerna 3, 2, 1½, 1, ½ och ¼ mark, både som runda och fyrkantiga klippingar. Dessa klippingar, ofta av låg halt, var vanliga men impopulära. 1-öres- och ½-öresmynt präglades med realistiska porträtt av Erik, främst i Stockholm och Reval.

Klicka på respektive mynttyp för att fördjupa dig inom årtalen!