svenska myntarkivet - karl xi

1 riksdaler 1676

År 1676 befann sig Sverige i krig, och det var detta år som ett av de blodigaste slagen på svensk mark utkämpades – Slaget vid Lund. I takt med att krigets kostnader steg växte behovet av silvermynt för att betala officerare och höga militärer. Riksdalern blev ett viktigt verktyg i denna finansiering, eftersom den inte bara fungerade som ett värdefullt betalningsmedel inom riket utan även som ett internationellt gångbart mynt, ungefär som dagens euro. För vanliga människor i Sverige var det däremot främst 8 mark som användes i vardaglig handel.

Just detta år präglades endast 791 exemplar av Karl XI:s riksdaler, det enda året denna typ tillverkades, vilket gör myntet till ett av de mest eftertraktade i svensk mynthistoria. Efterfrågan bland samlare har genom seklen varit så stor att efterpräglingar tillverkats vid flera tillfällen.

Under Karl XI:s regeringstid bar de flesta svenska silver- och guldmynt valspråket "Herren vorden min beskyddare", men riksdalern från 1676 utgick istället från en äldre stamp från Karl X Gustafs riksdaler med inskriptionen:
"IN·IEHOVA·SORS·MEA·IPSE·FACIET", vilket betyder "I Gud mitt öde, han själv ska göra det."

För att tillfredsställa samlare som inte kunde få tag på originalet började man under Karl XIV Johans tid prägla myntet på nytt. På 1820-talet slogs en efterprägling med samma stamp, men den gick att särskilja från originalet genom bland annat en annan ytstruktur och randskriften "MANIBUS NE LAEDAR AVARIS" (Må jag icke skadas av giriga händer). Denna kanttext fungerade också som en garanti för att myntet inte hade manipulerats genom att randen filats bort för att stjäla silver.

År 1909 fick mynthandlaren Thore Gustaf Appelgren tillstånd att prägla 25 exemplar i medaljpress. Dessa hade samma stamp som originalet men slogs på ett större myntämne, vilket gjorde dem något tyngre. De saknade randskrift och hade en skarpare prägling, särskilt på riksvapnet. För att efterlikna äldre exemplar filades vissa ned i diameter, men vissa detaljer är svåra att dölja, såsom rostbubblor framför hakan och i nacken på åtsidan, samt en spricka på frånsidan. Originalen från 1676 har dessutom ett karaktäristiskt svagt och repigt område på frånsidan, vilket gör det möjligt att särskilja dem från efterpräglingarna.

Utöver dessa silverpräglade efterpräglingar har det även producerats kopior i koppar, tenn och aluminium. Dessa var från början inte tänkta att lura någon utan snarare att tillgodose det växande intresset bland samlare.

Riksdalern från 1676 har en diameter på cirka 42 mm, väger omkring 29 gram och har en silverhalt på .878 (87,8 % finsilver).

Efterpräglingarna från 1820-talet och 1909 säljs i dag ofta för mellan 25.000 och 30.000 kronor i kvalitet 1+, medan originalet från 1676 når betydligt högre priser.

Ett exemplar i kvalitet 1+ såldes på MISAB 46 år 2025 för cirka 110.000 kronor inklusive provision. Ett annat, med proveniens från L. E. Bruuns samling, klubbades för 37.000 euro, motsvarande omkring 425.000 kronor.

Mynt 1 på bilden nedan visar originalet från 1676, medan mynt 2 representerar efterpräglingen från 1909.

Nedan ses efterpräglingen från 1820, med sina karaktäristiska kännetecken såsom randskriften och den tydliga stampsprickan vid kronans topp på frånsidan.

Till vänster syns efterpräglingen från 1820, och till höger 1909 års efterprägling, som kännetecknas av sin större diameter. På bild 2 visas kanterna av alla tre varianter, 1909, 1820 samt originalet från 1676, vilket tydligt illustrerar skillnaderna i storlek och utförande.