svenska myntarkivet - oskar i
riksdaler riksmynt
Efter flera decennier av valutakaos, där olika typer av riksdaler cirkulerade parallellt och papperspengar successivt tappade sitt värde, genomförde Sverige år 1855 en av de mest avgörande myntreformerna i landets historia. Resultatet blev införandet av riksdaler riksmynt, ett nytt och enhetligt valutasystem baserat på decimalsystemet, där 1 riksdaler riksmynt = 100 öre.
Bakgrunden till reformen var lång och problemfylld. Redan år 1776 hade riksdagen avskaffat den äldre medeltida mynträkningen och infört ett system där 1 riksdaler = 48 skillingar och varje skilling motsvarade 12 runstycken. Detta fungerade till en början, men kriget mot Ryssland 1788–1790 tvingade staten att börja ge ut stora mängder papperspengar genom Riksgäldskontoret. Dessa så kallade riksdaler riksgälds saknade full täckning i silver och sjönk snabbt i värde.
Under början av 1800-talet blev situationen ännu mer komplex. Efter kriget 1808–1809 återinfördes pappersmyntfoten, och nu började även riksdaler banco (Riksbankens sedlar) tappa i värde jämfört med silvermyntet, riksdaler specie. Först år 1834 fastställdes ett tydligt värdeförhållande mellan de tre valutorna:
1 riksdaler specie = 2 2/3 riksdaler banco = 4 riksdaler riksgälds
Trots detta fortsatte systemet att vara opraktiskt. Olika delar av samhället använde olika räknesätt, allmänheten räknade ofta i riksgälds, statsbudgeten i banco och vissa affärer, såsom försäkringar, i specie. Behovet av en enhetlig valuta blev allt mer uppenbart.
Under hela 1800-talets första hälft fördes därför en intensiv debatt om en reform, där många förespråkade införandet av decimalsystemet, inspirerat av utvecklingen i exempelvis Frankrike efter revolutionen. Efter över 25 års riksdagsdiskussioner och ett flertal provpräglingar fattades slutligen beslutet vid riksdagen 1853–1854, och reformen genomfördes 1855.
Det nya systemet byggde i praktiken vidare på riksgäldsräkningen, men nu i decimal form. Den nya enheten fick namnet riksdaler riksmynt, och delades upp i 100 öre, ett gammalt svenskt myntnamn som därmed återupplivades. Samtidigt fastställdes relationen till de äldre valutorna:
1 riksdaler riksmynt = 1/4 riksdaler specie = 32 skillingar banco = 1 riksdaler riksgälds
Den högsta silvervalören i det nya systemet blev 4 riksdaler riksmynt, vilket motsvarade den tidigare riksdaler specie. Under en övergångsperiod angavs ofta båda systemen parallellt på mynt och i räkenskaper, för att underlätta omställningen.
I samband med reformen slogs även ett antal provmynt, bland annat en 1 riksdaler specie 1855, som sannolikt präglades innan den formella förordningen utfärdades den 3 februari 1855. Dessa provpräglingar användes bland annat för att fastställa det nya porträttet av kungen, som vid denna tid framställdes som tydligt åldrad.
Reformen trädde fullt i kraft i de offentliga räkenskaperna den 1 januari 1858, och markerade slutet på ett långvarigt och komplicerat valutasystem. Riksdaler riksmynt kom därefter att utgöra grunden för Sveriges penningväsende fram till 1873, då nästa stora reform genomfördes. Då infördes kronan, också baserad på decimalsystemet (1 krona = 100 öre), samtidigt som Sverige anslöt sig till guldmyntfoten.
