svenska myntarkivet - erik xiv

kastmynt kröningen 1561

När Erik XIV kröntes i Uppsala domkyrka den 29 juni 1561 markerades inte bara början på en ny regering utan även en ny syn på den svenska kungamakten. Kröningen genomfördes med stor prakt efter kontinentala förebilder och blev ett tydligt uttryck för Erik XIV ambition att placera Sverige bland Europas ledande monarkier. Till skillnad från tidigare svenska kungar framställde han sig som en ärftlig monark av Guds nåde, snarare än en vald kung.

Som en del av denna nya kungliga symbolik lät Erik tillverka nya riksregalier. Den mest betydelsefulla var den slutna bygelkronan, utförd av flamländska guldsmeder. Den ersatte Gustav Vasas äldre öppna krona och markerade den högsta kungliga värdigheten, en symbol som tidigare främst varit förknippad med den tysk-romerske kejsaren. Redan samma år började den nya kronan avbildas på Erik XIV mynt.

I samband med kröningen kastades, enligt äldre europeisk sed, mynt ut till folket när processionen lämnade domkyrkan. Gustav Vasa hade gjort detsamma vid sin kröning 1528, och mycket talar för att även Erik XIV lät framställa särskilda kastpenningar för ceremonin.

Ett silverpräglat mynt, idag endast känt i ett säkert bevarat exemplar, har av flera numismatiker tolkats som den sannolika kröningskastpenningen från år 1561. Myntet väger 5,89 gram, har en diameter på 28–29 mm och motsvarar viktmässigt en ½ mark.

På åtsidan återges Erik XIV bepansrade byst med den nya slutna bygelkronan. Omskriften lyder:

ERICVS XIIII D·G·SVECORVM GOTHORVM VANDALORVMQ REX

(Erik XIV, med Guds nåde svears, götars och venders konung.)

Frånsidan är en av de mest symbolmättade som förekommer på ett svenskt mynt. Överst återges Guds namn, Jehovah, skrivet med hebreiska bokstäver. Därifrån utgår strålar mot en spira som faller ned från himlen mot ett jordklot. Omskriften DEUS DAT CUI VULT (Gud ger åt vem han vill) uttrycker Erik XIV uppfattning att kungamakten ytterst var given av Gud och inte av människors val. Kombinationen av den himmelska spiran, jordklotet och Guds namn utgör en tydlig politisk programförklaring om den gudomliga kungamakten.

Användningen av Guds namn på hebreiska är unik inom svensk numismatik. Samma symbol förekom även vid själva kröningen, där kungens livvakt bar sköldar prydda med namnet Jehovah, vilket ytterligare stärker kopplingen mellan myntet och kröningsceremonin.

Hypotesen att detta är Erik XIV kröningskastpenning presenterades och utvecklades av Lars O. Lagerqvist, som menade att både motivval, ikonografi, vikt och historiska omständigheter talar för att myntet präglades särskilt för kröningen. Även om detta ännu inte kan bevisas med full säkerhet betraktas teorin idag som den mest sannolika förklaringen till myntets ursprung.

Myntet hör idag till de mest sällsynta och betydelsefulla svenska renässanspräglingarna. Det enda säkert dokumenterade exemplaret bevaras i Kungliga Myntkabinettet. Ett annat exemplar har tidigare förekommit på samlarmarknaden och såldes hos Spink år 1989 för 26.000 CHF och senare hos Ahlström Auktion 48 år 1993 för 56.000 SEK, båda priserna exklusive provision. Om detta är samma exemplar eller ett annat är inte helt klarlagt i den publicerade litteraturen, vilket ytterligare bidrar till myntets fascinerande historia.