Swemynt
svenska myntarkivet

oskar ii (1872 - 1907)

Valspråk"Brödrafolkens väl / Sveriges väl"


Oskar II (1829–1907) var kung av Sverige från 1872 till 1907, och kung av Norge fram till unionsupplösningen 1905. Han föddes den 21 januari 1829 i Stockholm som son till Oscar I och Josefina av Leuchtenberg. Han blev tronföljare 1859 och kröntes 1872 i Stockholm, samt året därpå även i Trondheim, vilket gör honom till den siste svenske kung som kröntes i både Sverige och Norge.
Hans regeringstid kännetecknades av politisk stabilitet, ekonomisk tillväxt och kulturell blomstring. Sverige genomgick under dessa decennier en kraftig industrialisering, med snabb urbanisering, teknologiska framsteg och växande export. Samtidigt fortsatte utvecklingen mot ett mer demokratiskt samhälle, där rösträtten successivt utvidgades och riksdagens inflytande ökade. Oskar II försökte visserligen i perioder stärka kungamakten, men utan att få något avgörande politiskt inflytande över landets demokratiska riktning.
Kungen var mycket intresserad av historia, litteratur och vetenskap och framstod som en bildad och kultiverad regent. Han skrev själv poesi och historieskildringar, ofta under pseudonym, och var en frikostig mecenat till konstnärer, författare och vetenskapliga projekt. Ett av de mest uppmärksammade var hans stöd till Salomon Andrés polarexpedition, som fick kunglig finansiering och stort offentligt genomslag. Oskar II:s hov blev ett kulturellt centrum i Norden, där konstnärer som Zorn, Carl Larsson och prins Eugen rörde sig fritt.
Internationellt visade Oskar II betydande diplomatisk skicklighet, inte minst i relationen till Norge, där unionens inre spänningar ökade under 1800-talets slut. Hans försök att hålla samman de två rikena blev allt mer ansträngda, och efter år av tilltagande politisk kris röstade det norska stortinget 1905 enhälligt för att upplösa unionen. Oskar II avsattes därefter som norsk kung och abdikerade formellt samma år, vilket markerade slutet på den svensk-norska personalunionen som varit i kraft sedan 1814. Efter unionsupplösningen antog han ett nytt valspråk – "Sveriges väl" – för sina sista regeringsår. Tidigare hade han burit mottot "Brödrafolkens väl", vilket speglade ambitionen om nordisk samhörighet.
Oskar II gifte sig 1857 med Sophia Wilhelmina Mariana Henriette av Nassau, som blev Sveriges och Norges drottning. Paret fick fyra söner:
  • Gustaf (V) (1858), som efterträdde honom som kung
  • Oscar (1859), hertig av Gotland, som senare avsade sig sina titlar
  • Carl (1861), hertig av Västergötland
  • Eugen (1865), hertig av Närke, och en av Sveriges mest kända konstnärer
När Oskar II avled 1907 hade han tjänat som kung i 35 år och bevittnat ett av de mest genomgripande skedena i svensk historia – från monarkins formella makt till dess symboliska roll, från tvåkungarike till en nationalstat, och från ståndssamhälle till en framväxande demokrati. Hans liv och regeringstid speglar på många sätt övergången från det gamla Europa till den moderna tiden.
Oskar II:s mynthistoria utgör ett av de mest betydelsefulla skedena i Sveriges moderna myntväsende. Hans regeringstid, som sträckte sig från 1872 till 1907, sammanföll med övergången från det gamla riksdalersystemet till kronmyntsystemet, som än idag ligger till grund för den svenska valutan.
År 1873 präglades de sista mynten i riksdaler riksmynt, däribland 1 riksdaler, 10 öre samt 1, 2 och 5 öre. Dessa mynt behöll till stor del samma utformning som under Karl XV, med undantag för kungens porträtt. Samma år bildade Sverige tillsammans med Danmark den skandinaviska myntunionen, där kronan ersatte riksdalern som huvudvalör, delad i 100 öre. Norge anslöt året därpå, 1874, vilket skapade ett gemensamt nordiskt valutasystem.
I det nya systemet gällde att 1 riksdaler riksmynt = 1 krona och 1 riksdaler specie = 4 kronor. Sverige införde därmed en guldmyntfot, där 20-, 10- och 5-kronorsmynt i guld präglades som värdemynt, vilket innebar att alla sedlar skulle vara inlösbara mot dessa mynt. Guldmynt präglades först av allt, redan 1873, medan bruksmynt i silver och brons – s.k. skiljemynt – infördes successivt:
  • 1874: 1, 2, 5, 10 och 25 öre
  • 1875: 50 öre och 1 krona
  • 1876: 2 kronor
De svenska mynten gällde som lagligt betalningsmedel även i Danmark och Norge, och vice versa. Dock samlade Riksbanken löpande in de utländska mynten för att skicka dem tillbaka till sina ursprungsländer, vilket gjorde att blandningen i praktiken var begränsad. Alla tre länderna präglade samma valörer, med två undantag: Danmark präglade aldrig 50-öringar, och Sverige var ensamt om att prägla 5-kronorsmynt i guld – ett mynt utan motsvarighet i grannländerna.
Under 1870-talet gjordes också flera designförändringar, bland annat införandet av hjärtsköld i riksvapnet på de högre valörerna. Mellan 1873 och 1876 saknades hjärtskölden på mynten, vilket anses vara en heraldisk blunder. År 1880 infördes nya typer av 10- och 25-öringar, i syfte att minska risken för förväxling – en fråga som hade väckt kritik från allmänheten.
Trots den långa regeringstiden präglades få nya mynttyper. Porträttet på Oskar II:s mynt ändrades endast marginellt, och myntbilden hölls konsekvent genom hela perioden. Efter unionsupplösningen med Norge 1905, då Oskar II avsattes som norsk kung, ändrades hans titel på de svenska mynten – ”Norges” togs bort – och valspråket byttes från ”Brödrafolkens väl” till ”Sveriges väl”. Trots denna politiska förändring påverkades myntunionen inte omedelbart, och de norska och danska mynten fortsatte att cirkulera parallellt ännu några år.
Två jubileumsmynt i valören 2 kronor utgavs under Oskar II:s regeringstid:
  • 1897, med anledning av en 25-årig regering.
  • 1907, till kungaparets guldbröllop, med dubbelporträtt av Oskar II och drottning Sophia
Båda jubileumsmynten präglades i över 200 000 exemplar vardera, men cirkulerade sällan i praktiken och betraktas främst som samlarmynt.
Sett till variationer och typer är antalet myntvarianter under Oskar II relativt begränsat – framför allt jämfört med tidigare regenter som Karl XV. Dock förekommer ett stort antal varianter i de lägre valörerna, särskilt i 2-, 5- och 10-öringarna, där skillnader i prägling, stämpelställning och åtsidesdetaljer ger utrymme för numismatiskt intresse.
Kastpenning