Under Gustaf V:s regeringstid 1907–1950 var silverörena en självklar del av den svenska vardagsekonomin. Serien omfattar framför allt 10, 25 och 50 öre, men bakom de till synes enkla småmynten döljer sig en lång rad årtalsvarianter, ompunsningar och förändringar i såväl formgivning som silverhalt. För samlaren är detta därför en betydligt mer variationsrik serie än vad myntens låga valörer först antyder.
De äldre 25- och 50-öringarna präglades i 60% silver, medan 10-öringen redan hade en lägre silverhalt på 40%. Under andra världskriget förändrades myntningen. Från 1942–1943 introducerades nya utföranden och även 25- och 50-öringen övergick till 40% silver. Formgivningen förenklades samtidigt, med kronan och SVERIGE på åtsidan och valör samt årtal mer framträdande på frånsidan. Förändringen speglar tydligt hur krigstidens materialhushållning påverkade även de svenska skiljemynten.
Serien är särskilt intressant för den som tycker om små stampdetaljer. Bland årgångarna finns skillnader i siffrornas utformning, ompunsade årtal och andra stampegenskaper som kan göra två till synes identiska mynt till helt olika samlarobjekt. Även myntmästarmärkena berättar en del av historien, från W under Karl-August Wallroth och G under Alf Grabe till TS under Torsten Swensson mot slutet av Gustaf V:s regeringstid.
Gustaf V:s silverören erbjuder därmed en serie som är lätt att börja samla men svår att göra helt komplett. Vanliga årgångar kan fortfarande hittas till förhållandevis beskedliga priser, medan ovanliga varianter och välbevarade exemplar med stark lyster kan vara betydligt mer eftertraktade. Serien blir samtidigt ett konkret stycke svensk ekonomisk historia, från förkrigstidens högre silverhalter till de mer resurssnåla mynten under och efter andra världskriget.