Hertig Johan av Östergötland (1589–1618) var son till Johan III och Gunilla Bielke, halvbror till Sigismund samt kusin till Gustav II Adolf. Som Johan III ende son i äktenskapet med Gunilla Bielke stod han högt i tronföljden, men vid Norrköpings arvförening år 1604 avsade han sig sina arvsanspråk på den svenska kronan till förmån för sin farbror Karl IX. Som ersättning erhöll han ett omfattande hertigdöme med tyngdpunkt i Östergötland, vilket han tillträdde år 1606. Efter Karl IX död 1611 bekräftade Johan på nytt sin avsägelse, samtidigt som hertigdömet utvidgades.
Hertig Johan utvecklades till en betydande furste och deltog aktivt i rikets styrelse, särskilt under de perioder då Karl IX befann sig i fält. Efter Karl IX bortgång ingick han dessutom i den övergångsregering som styrde riket innan Gustav II Adolf övertog kungamakten. Johan engagerade sig även i utvecklingen av sina hertigdömen och bidrog till bland annat Norrköping och Skövde genom att främja näringslivet, grunda Holmens bruk, utvidga stadsprivilegier samt påbörja uppförandet av Johannisborgs slott, ett projekt som dock aldrig fullbordades under hans livstid.
År 1612 gifte han sig med Maria Elisabet av Sverige, syster till Gustav II Adolf och dotter till Karl IX. Äktenskapet blev barnlöst och beskrivs som mycket olyckligt.
Hertig Johan intar en särställning i svensk mynthistoria. Efter medeltidens slut var endast han och hertig Karl de enda personerna utanför den regerande kungamakten som utövade mynträtt i Sverige. Mellan 1611 och 1617, huvudsakligen i Söderköping men inledningsvis även i Vadstena, lät han prägla egna silvermynt. Myntningen omfattade 1 riksdaler 1617, 4 mark 1613, 1614 och 1617, samtliga med hertigens porträtt, samt 1 öre utan årtal och med årtalet 1617.
Samtliga valörer bär Hertig Johans namn och titel på åtsidan. På frånsidan av riksdalern och 4-marken anges Gustav II Adolf som länsherre, medan 1-öret bär kungens initialer. Ett uttryckligt villkor för Johans mynträtt var att mynten skulle följa rikets bestämmelser avseende vikt, silverhalt och storlek, något han också gjorde. Trots sin självständiga mynträtt markerade mynten därmed tydligt den svenska kronans överhöghet.
Under sina sista levnadsår försämrades Hertig Johans hälsa kraftigt. Den tilltagande sjukligheten ledde till att hertigdömet vansköttes, ekonomin försvagades och stora skulder byggdes upp. Han avled år 1618 på Bråborgs slott och begravdes i Linköpings domkyrka.
Med Hertig Johans död upphörde den över 400 år gamla traditionen att personer utanför den regerande monarken kunde utöva egen mynträtt i Sverige. Han blev därmed den siste svenske hertigen som präglade egna mynt, vilket gör hans myntning till ett viktigt avslutande kapitel i den svenska mynthistorien.
Klicka på respektive mynttyp för att fördjupa dig inom årtalen!