Karl XIV Johans skilling banco-serie tillkom som en följd av 1834 års myntrealisation, vilken återställde ordningen i det svenska penningväsendet efter inflationen under åren 1808–1809. Före inflationen hade riksdaler specie och riksdaler banco samma värde, men därefter utvecklades de till två valutor med olika kurs. För att skapa ett enhetligt system knöts de nya skillingmynten till riksdaler banco, vilket gav upphov till benämningen skilling banco. År 1834 fastställdes kursen till 1 skilling specie = 2⅔ skilling banco, och redan året därpå, 1835, började den nya myntserien präglas.
Serien omfattade valörerna 2, 1, 2/3, 1/3 och 1/6 skilling banco och utformades efter ett genomtänkt system där diameter, vikt och valör stod i direkt proportion till varandra. Detta standardiserade kopparmyntsystem kom att ligga till grund för den svenska småmyntningen fram till myntreformen 1855, då öre riksmynt övertog dess roll samtidigt som flera av myntens storlekar behölls.