svenska myntarkivet - erik xiv

ungersk gyllen

Erik XIV:s ungerska gyllen 1568 utgör det första reguljära svenska guldmyntet och är en av de mest fascinerande och symboliskt laddade utgåvorna från hela Vasatiden. Präglad under de sista månaderna av kungens dramatiska regering, förenar den politisk propaganda, religiös mystik och numismatisk innovation i ett mynt som saknar motsvarighet i svensk mynthistoria.

Präglingen skedde vid Stockholms myntverk under ledning av myntmästare Hans Höijer, med gravyr av den skicklige Michael Hohenauer. Myntet väger omkring 4,12 gram och har en mycket hög guldhalt på 979/1000, vilket motsvarar den klassiska standarden för den ungerska gyllen och den florentinska florinen. Det anmärkningsvärda är dock att Erik XIV medvetet valde att låta sitt mynt väga betydligt mer än sina europeiska förebilder, som normalt låg kring 3,5 gram. Detta avsteg från normen tyder på en tydlig ambition att skapa ett mynt med ökad tyngd, prestige och legitimitet, snarare än en enkel imitation.

På åtsidan framträder kungen i en imponerande lagerkrönt bröstbild, klädd i rustning och vänd åt höger. Framställningen anknyter tydligt till samtida kejsarporträtt och antika romerska ideal, något som speglar Eriks intresse för klassisk ikonografi och hans strävan att framstå som en europeisk furste av hög rang. Omskriften lyder:

ERIC • 14° D : G • REX • SWECIE,
med årtalet 1568 placerat under bysten.

Än mer symboliskt laddad är frånsidan, där vi möter ett dramatiskt motiv. Över ett landskap, ofta tolkat som Stockholm eller Älvsborg, faller en spira från himlen, medan Guds namn ”Jehovah” lyser ovanför, återgivet på hebreiska. Kring motivet löper valspråket:

DAT CVI VVLT – ”Gud ger åt den han vill”.

Detta är ett direkt uttryck för kungens syn på sin makt som gudomligt given, ett tema som återkommer på flera av hans mynt, bland annat kastmyntet från 1561 och de så kallade krigsmynten från 1562. Bilden blir därmed en kraftfull visuell manifestation av Erik XIV:s anspråk som arvkonung, där makten inte kommer från människor, utan från Gud själv.

Att myntet präglades just sommaren och hösten 1568, mitt under en tilltagande politisk kris, ger det en särskild historisk laddning. Kungen överlämnade omkring 31 kilo guld till myntverket, vilket resulterade i en total upplaga om 5.032 exemplar. Av dessa levererades 1.684 mynt till den belägrade kungen på Stockholms slott så sent som den 24 september 1568, endast fem dagar före hans avsättning efter åtta år på tronen.

Trots att upplagan inte var obetydlig är myntet idag en stor raritet. Endast omkring 13–14 exemplar är kända, varav blott ett fåtal i privat ägo. Detta har gett upphov till spekulationer om vad som hände med resten av emissionen, där teorier om nedsmältning, spridning utomlands eller till och med Erik XIV:s försvunna skatter har diskuterats i numismatisk litteratur.

Trots den ursprungligen höga upplagan är myntet idag ytterst sällsynt. Endast tre exemplar är kända i privat ägo (RRR-klassning), däribland det som tillhörde Widegrens samling, tidigare i ägo hos samlare som JFH Oldenburg, Lars Emil Bruun, Virgil M. Brand och Julius Hagander. Widegrens exemplar såldes på Künker auktion 380 år 2023 för 200.000 euro exklusive provision.

Ett annat bevarat exemplar, avbildat nedan, finns i Kungliga Myntkabinettets samling under föremålsnummer 17339, och ingick tidigare i det så kallade Rotebroskatten.