svenska myntarkivet - kristina

riksdaler

Under Drottning Kristinas regeringstid (1632–1654) präglades riksdalrar i flera valörer – främst 1, ½ och ¼ riksdaler, men även i de betydligt sällsyntare 2- och 4-riksdalrarna. Mynten saknade angiven valör och identifierades istället genom sin vikt och diameter, vilket var brukligt under stormaktstiden.

Under sensommaren 1639 beslutades att flytta präglingen av silvermynt från Stockholm till Sala. Enligt ett brev från Kammarkollegiet den 9 augusti 1639 skedde detta delvis på grund av en sjukdomsepidemi i huvudstaden. Samtidigt ville man utnyttja närheten till Salbergets silvergruvor, där myntning tidigare bedrivits 1631–1632.

Innan flytten hann man i Stockholm prägla riksdalervalörer till ett värde av 14.208 och ½ riksdaler. Ansvaret för den nya verksamheten i Sala tilldelades myntmästaren Markus Kock, som redan ledde myntverken i både Stockholm och Säter.

Det gamla mynthuset vid Berget var dock i dåligt skick och behövde repareras. Därför kom silverleveranserna till präglingen i gång först den 30 september 1639 och fortsatte fram till början av februari 1641.

I Sala präglades enbart riksdalervalörer, först hela och halva riksdalrar, och efter ett beslut i riksrådet den 3 februari 1640 även riksorter (¼-riksdalrar). Silver användes inte enbart från Salberget, utan även från nyöppnade fyndigheter i Hällefors och Nasafjäll, som sändes till Sala för att myntas.

Vid inledningen av 1641 väcktes dock frågan om att flytta tillbaka myntningen till Stockholm. Trots Markus Kocks motstånd och hans försök att hålla kvar gravören Petter Michelsson, beslutade Kammarkollegiet att tillsätta en ny myntmästare i huvudstaden, Antoni Antonisson Grooth.

Under sommaren 1641 återupptogs präglingen i Stockholm, och mynthuset i Sala stängdes för gott. Perioden 1639–1641 blev därmed ett kort men viktigt avsnitt i svensk mynthistoria, där Sala gruvor och stormaktens växande silverresurser gav upphov till några av de mest imponerande riksdalrarna från 1600-talet.