svenska myntarkivet - gustaf iv adolf
skillingmynt
När Gustav IV Adolf blev kung år 1792 befann sig Sverige i ett komplicerat penningpolitiskt läge. Silvermynt, kopparmynt, Banco- och Riksgäldssedlar cirkulerade samtidigt, ofta med olika inbördes värde. För den vanlige svensken kunde en enkel betalning innebära omräkningar mellan flera olika valutaslag, samtidigt som bristen på mindre skiljemynt gjorde handeln besvärlig. Kopparmynten hade dessutom sedan länge förlorat sin funktion som egentliga värdemynt och användes istället främst som vardagens betalningsmedel.
Under slutet av 1700-talet försökte staten tillfälligt lösa bristen genom olika kopparpolletter, men någon långsiktig lösning fanns inte. Det var mot denna bakgrund som Gustav IV Adolf genomförde den stora skillingreformen år 1802, en av de viktigaste förändringarna inom det svenska kopparmyntväsendet under hela 1800-talet.
De äldre kopparören började nu ersättas av ett nytt och mer logiskt valörsystem bestående av 1 skilling, ½ skilling, ¼ skilling och 1/12 skilling, den sistnämnda även kallad runstycke. Samtidigt fastställdes myntens vikter enligt ett enhetligt system där valörerna stod i direkt proportion till varandra. En 1-skilling vägde omkring 28,3 gram, en ½-skilling 14,2 gram, en ¼-skilling 7,1 gram och ett runstycke omkring 2,4 gram. Reformen gjorde det svenska skiljemyntssystemet betydligt mer överskådligt och praktiskt för både handel och myndigheter.
Den nya skillingmyntningen tog snabbt fart och bedrevs samtidigt vid Avesta och Stockholm, men med två helt olika tillverkningsmetoder. Vid Avesta myntverk präglades mynten på nytillverkade kopparämnen enligt den nya myntordningen. I Stockholm valde man istället en mer ekonomisk lösning genom att återanvända äldre kopparmynt från 1700-talet. Framför allt överpräglades 2- och 1 öre silvermynt, där de gamla mynten fick nytt nominellt värde genom överprägling. På många exemplar kan man än idag tydligt se rester av de ursprungliga prägelbilderna under den nya stampen, något som gör dessa mynt särskilt intressanta för dagens samlare.
Överpräglingen utfördes inte vid det ordinarie myntverket utan i Catarinae Bränneri på Södermalm, där man med hjälp av en kraftig skruvpress pressade in de nya motiven i de äldre mynten. Trots att stamparna tillverkades i Avesta uppvisar mynten från de båda myntorterna flera små men tydliga skillnader. Framför allt varierar utformningen av kungakronorna, vilket idag gör det möjligt att skilja Avestapräglingarna från Stockholms överpräglingar.
Redan året därpå drabbades dock myntningen av ett svårt bakslag. År 1803 förstördes stora delar av Avesta myntverk i en omfattande brand, vilket omedelbart stoppade produktionen av de nya kopparmynten. Eftersom även Stockholm var beroende av nya stampar från Avesta upphörde även överpräglingen där. Resultatet blev en påtaglig brist på skiljemynt i landet.
Först under 1804 kunde verksamheten i Avesta återupptas. Då återstartades präglingen av de nya skillingmynten, vilket bland annat resulterade i den idag eftertraktade ½ skilling 1804, ett mynt som kommit att bli en av Gustav IV Adolfs mest uppskattade kopparpräglingar. Överpräglingen i Stockholm fortsatte ytterligare en kort tid och avslutades slutligen 1805. Därefter präglades inte längre några 1-skillingar under Gustav IV Adolfs återstående regeringstid.
Trots reformen levde äldre benämningar kvar bland allmänheten. Den lilla ¼-skillingen kallades fortfarande ofta styver, ett namn som funnits i det svenska vardagsspråket sedan lång tid tillbaka. Det visar hur traditionella myntnamn kunde leva kvar långt efter att de officiella valörerna förändrats.
Källor
Wallroth, K.-A., Om kopparmyntningen under Gustav IV Adolf, Numismatiska Meddelanden XXII.
Almer, Y. & Carlsson, I., Skandinavisk Numismatik 1979.
Myntordningar och tabellmaterial avseende kopparmyntningen 1802–1805 samt den tillhörande numismatiska studien över Gustav IV Adolfs skillingmynt.
