svenska myntarkivet
gustaf vi adolf:s silverören
Under Gustaf VI Adolfs regeringstid präglades de mindre svenska silvermynten i valörerna 10 öre, 25 öre och 50 öre. Mynten hör till slutskedet av en lång svensk tradition där även förhållandevis små vardagsvalörer innehöll silver. Under början av 1960-talet ersattes de emellertid av kopparnickel och blev därmed de första av Gustaf VI Adolfs silvervalörer som helt försvann ur den vanliga cirkulationsmyntningen.
Silverören präglades i en legering bestående av 40 procent silver, 50 procent koppar, 5 procent nickel och 5 procent zink. Silverhalten hade införts redan under Gustaf V under andra världskriget, då den tidigare högre silverhalten sänktes på grund av svårigheter att importera silver. När Gustaf VI Adolfs nya mynt började präglas 1952 behölls samma metallstandard.
De tre valörerna hade olika vikt och därmed olika mängd finsilver. 50-öringen vägde 4,8 gram och innehöll 1,92 gram finsilver, 25-öringen vägde 2,32 gram och innehöll 0,928 gram finsilver, medan 10-öringen vägde 1,44 gram och innehöll 0,576 gram finsilver. Trots det relativt låga silverinnehållet utgjorde metallen fortfarande en betydande del av myntens tillverkningskostnad.
År 1962 genomfördes en tydlig förändring av de mindre öresvalörerna. Silver ersattes med kopparnickel, bestående av 75 procent koppar och 25 procent nickel. För 25- och 50-öringen blev 1961 det sista silveråret, medan 10-öringen även präglades i silver under 1962. Just 1962 är därför ett särskilt intressant övergångsår för 10-öringen, eftersom både silvertypen och den nya kopparnickeltypen förekommer med samma årtal.
Övergången innebar inte bara ett byte av metall. De nya kopparnickelmynten fick också ett modernare och mer avskalat formspråk med Gustaf VI Adolfs krönta monogram, medan de äldre silverören hade en stor kunglig krona som dominerande motiv. Valörernas diameter behölls däremot i huvudsak, vilket gjorde övergången mindre märkbar i den dagliga användningen.
När de mindre öresvalörerna övergick till kopparnickel hade Sverige tagit ett viktigt steg bort från ädelmetall i den vanliga myntcirkulationen. 10-, 25- och 50-öringarna blev därmed föregångare till den förändring som några år senare även skulle nå 1- och 2-kronorna. Silverören från Gustaf VI Adolf bildar därför en tydligt avgränsad och historiskt intressant serie mellan den äldre svenska silvermyntningen och det moderna myntsystemet.
Kapitlet omfattar 10 öre 1952–1962, 25 öre 1952–1961 och 50 öre 1952–1961. Varje valör behandlas mer ingående på respektive sida med årtal, upplagor, varianter och samlarinformation.
