svenska myntarkivet - adolf fredrik

plåtmynt

Under Adolf Fredriks regeringstid (1751–1771) fortsatte Sverige att prägla de berömda plåtmynten, en av de mest särpräglade och tekniskt extrema myntformerna i Europas penninghistoria. Dessa stora, rektangulära kopparplåtar var ett direkt resultat av Sveriges enorma kopparproduktion, framför allt från Stora Kopparberget i Falun, kombinerad med återkommande brist på silver och guld i riket.

Eftersom koppar hade ett lågt metallvärde krävdes mycket stora och tunga mynt för att motsvara höga valörer. Ett enda plåtmynt kunde väga flera kilo, vilket gjorde dem opraktiska i dagligt bruk men samtidigt ytterst svåra att förfalska. Under Adolf Fredriks tid började dock kopparpriserna falla, samtidigt som plåtmyntens logistiska och ekonomiska nackdelar blev allt mer uppenbara. Produktionen reducerades därför successivt, och systemet kom under senare delen av 1700-talet att ersättas av mer lätthanterliga mynt i silver och guld.

För dagens samlare tillhör Adolf Fredriks plåtmynt de mest utmanande och eftertraktade typmynten, både till storlek och sällsynthet. Tack vare Bertel Tingströms omfattande inventering av bevarade plåtmynt har vi i dag en relativt god bild av hur många exemplar som faktiskt överlevt, något som är ovanligt för denna myntkategori.

Plåtmynten under Adolf Fredrik präglades huvudsakligen vid två myntorter. Avesta var den dominerande och klart största produktionsplatsen, medan Ljusnedal svarade för betydligt mindre och i dag långt mer sällsynta emissioner. Därutöver förekommer ett mycket begränsat antal plåtmynt präglade med koppar från Gustavsbergsbolaget och Carlbergsbolaget.

Adolf Fredriks plåtmynt utgavs i valörerna 4 daler silvermynt, 2 daler silvermynt, 1 daler silvermynt och ½ daler silvermynt.