Under Adolf Fredriks regeringstid befann sig Avesta myntverk i en avgörande slutfas av sin historiska roll. Myntverket var fortfarande Sveriges huvudsakliga producent av kopparmynt i höga valörer, direkt knutet till kopparn från Falu gruva, men systemet var nu ekonomiskt allt mer pressat.
Mellan 1751 och 1771 minskade präglingen successivt. Sjunkande kopparpriser gjorde det allt dyrare för staten att slå plåtmynt till nominellt värde, vilket ledde till striktare kontroll, lägre upplagor och mer selektiv prägling. Avesta gick från massproduktion till att främst ersätta slitna plåtar och täcka kortsiktiga behov.
Samtidigt tog silvermynt och sedlar över en allt större del av betalningssystemet, vilket försköt Avesta till en mer marginaliserad roll. När Adolf Fredrik avled år 1771 var myntverket fortfarande i drift, men dess epok som bärande del av Sveriges myntsystem var i praktiken på väg att avslutas.