Den klassiska 4 daler silvermynt-plåten från Avesta, märkt med Dalarnas vapen, präglades under åren 1753–1759 samt 1768. Dessa imponerande kopparplåtar vägde omkring 3 kilo och mätte cirka 285 × 240 mm, och de graverades av Carl Johan Wikman, vars stil präglar hela denna sena Avesta-serie.
Totalt förekommer åtta kända varianter inom denna typ. Den tidigaste, 1753, finns i två distinkta undervarianter beroende på hur siffran 4 i valörangivelsen är utformad: med kluven fot eller rak fot. Den förstnämnda är relativt välrepresenterad med 34 kända exemplar, varav fyra i privat ägo, medan varianten med rak fot är extremt sällsynt med endast ett känt exemplar.
Årgångarna 1754 till 1758 uppvisar successivt minskande förekomst. 1754 är känd i 18 exemplar (tre privata), 1755 i 10 exemplar (ett privat), och 1756 i 12 exemplar, alla betraktade som sällsynta. 1757 förekommer i något fler än 15 kända exemplar, medan 1758 åter är mycket svår med endast 10 kända, varav tre i privat ägo.
Årgång 1759 representerar kulmen på sällsyntheten inom serien, då endast ett enda exemplar är känt, och detta finns i dag uteslutande i offentlig samling. Serien avslutas med den legendariska 1768, som är unik och bevaras i Kungliga Myntkabinettet.
Av 1753 års plåtar är i dag 19 exemplar kända i privat ägo. Av dessa utgör 18 exemplar den vanligare varianten med fyran med kluven fot, medan endast ett känt exemplar förekommer med rak fyra. Detta unika exemplar såldes via Ahlström auktion 67 år 2003 i kvalitet 1+, och sedan dess har inga ytterligare exemplar av denna variant kunnat beläggas på marknaden.
De senaste försäljningarna av den vanligaste varianten, med kluven fyra, återfinns vid Myntkompaniet 34 och 32 år 2025, där två exemplar i kvalitet 1+ respektive 1+/01 klubbades för 2.655 euro respektive 2.731 euro, båda exklusive 21 % provision. Året innan, 2024, såldes ett exemplar via MISAB 45 i kvalitet 1+/01 för 44.000 kr plus 18,75 % provision.
Enligt Bertel Tingströms inventering är totalt 34 exemplar av 1753 års plåt kända, inkluderande både privata och slutna institutionssamlingar.


Av 1754 års upplaga är i dag 18 exemplar kända, varav tre i privat ägo. Den senaste dokumenterade auktionen ägde rum vid MISAB 6 år 2012, där ett exemplar i kvalitet 01 klubbades för 37.000 kr plus 18,75 % provision.

Av 1755 års upplaga är i dag endast tio exemplar kända, varav ett enda i privat ägo. Den senast dokumenterade auktionen ägde rum vid Mynthuset 3 år 1990, där ett exemplar i kvalitet 1 såldes. Detta mynt härstammade från det förlista fartyget Nicobar, vilket förklarar dess kraftiga korrosion och skador till följd av långvarig exponering för havsmiljö.

Hittills har 19 exemplar av 1756 års plåt kunnat dokumenteras i privat ägo, även om 22 ytterligare uppgivna exemplar saknar bildmaterial och därför inte kan verifieras fullt ut. Majoriteten av de kända plåtarna från denna årgång härstammar från det förlista fartyget Nicobar, vilket förklarar den ofta kraftiga korrosionen hos bevarade exemplar.
Det senast auktionerade exemplaret såldes via MISAB 47, där ett exemplar i kvalitet 1+ klubbades för 20.0000 kr plus 18,75 % provision. Detta hör till de bättre bevarade plåtarna som är kända för årgången.


Enligt Bertel Tingström är endast två exemplar av denna ytterst sällsynta årgång kända i privat ägo. Ett av dessa framträdde vid MISAB Online 50 år 2023, där ett troligen Nicobar-härstammande exemplar i kvalitet 1/1+ klubbades för 15.500 kr plus 18,75 % provision.


Enligt Bertel Tingström är totalt tio exemplar av detta årtal kända i både privata och offentliga samlingar, varav tre exemplar har dokumenterats i privat ägo. Det senast auktionerade exemplaret såldes vid MISAB 6 år 2012 i kvalitet 1/1+, beskrivet som ”rengjord med blank yta”, för 9.800 kr plus 18,75 % provision. De två övriga privatägda exemplaren har tidigare passerat marknaden via Ponterio auktion 39 år 1990 respektive Ahlström auktion 22 år 1980.

När Bertel Tingström genomförde sin banbrytande inventering av Sveriges plåtmynt hade varken Nicobar-fyndet (1987) eller Schimmelmann-fyndet (1999) ännu kommit i dagen. Dessa två vrakfynd skulle senare dramatiskt förändra kunskapsläget kring bevarade plåtmynt. Nicobar visade sig ha burit omkring åtta ton plåtmynt, motsvarande cirka 3.200 plåtar i olika valörer, vilka sedermera bärgades från vraket.
Vid tiden för Tingströms arbete var 1759 års plåtmynt därför helt okänt i både privata och offentliga samlingar. I efterhand har dock två separata exemplar kunnat dokumenteras, båda sålda via Ponterio auktion 39 år 1990, vilket bekräftar att årgången faktiskt överlevt, om än i ytterst få exemplar.

Att plåtmyntningen återupptogs år 1768 är i sig ett historiskt särfall. Detta år kom att bli det allra sista då plåtmynt präglades för cirkulation i Sverige. Samtliga kända exemplar från 1768 har i dag en helt unik proveniens, då de samtliga tillhör Kungliga Myntkabinettets samling.
Av 4 daler silvermynt 1768 finns ett bevarat exemplar registrerat vid KMK under föremålsnummer 401497_KMK. Tyvärr saknas för närvarande bilddokumentation i museets öppna arkiv. Detta mynt, liksom övriga kända plåtmynt från 1768, tillfördes KMK genom en omfattande donation från Sveriges Riksbank i juni 2007, då hela bankens historiska samling, bestående av svenska och utländska mynt, sedlar, medaljer, polletter, spelpenningar, stampar, miniatyrmålningar med mera, deponerades hos museet.
Årgång 1768 markerar därmed inte bara slutet på plåtmyntsystemet, utan också övergången från ett fungerande betalningsmedel till ett rent historiskt och musealt bevarat kapitel i Sveriges penninghistoria.