Oskar I (1799–1859) var kung av Sverige och Norge från 1844 till 1859, och hans regeringstid präglades av liberalisering, reformvilja och modernisering av både samhälle och statsapparat. Han föddes den 4 juli 1799 i Paris, som son till Jean Baptiste Bernadotte, dåvarande fransk krigsminister, och Desirée Clary, tidigare trolovad med Napoleon Bonaparte. När fadern valdes till svensk tronföljare 1810 blev Oskar svensk arvfurste, och efter Norges anslutning till unionen 1814, även norsk arvfurste. År 1818 blev han kronprins, och när Karl XIV Johan avled 1844, besteg Oskar tronen som kung av Sverige och Norge. Han kröntes i Stockholms Storkyrka den 28 september 1844, men lät aldrig kröna sig i Norge.

Till en början var Oskar I tydligt reformvänlig, och under hans tid genomfördes flera betydelsefulla förändringar. Han avskaffade skråväsendet, vilket möjliggjorde fri näringsverksamhet, och införde lika arvsrätt för män och kvinnor, en radikal och modern reform för sin tid. Han förbättrade även fängelseväsendet och fattigvården, samt lade grunden för ett mer öppet och sekulärt utbildningssystem. Pressfriheten utvidgades, och han förde en aktiv utrikespolitik, där han ofta betonade neutralitet och medling, snarare än allianser och konfrontation. Hans valspråk "Rätt och sanning" sammanfattar hans idealistiska syn på kungamakten.

Oskar I arbetade också för att stärka banden mellan Sverige och Norge inom ramen för unionen. Han försökte balansera nationella intressen och lösa konflikter diplomatiskt, vilket bidrog till en period av förhållandevis god samhörighet mellan rikena. Han var dessutom en stark förespråkare för industriell utveckling, vilket lade grunden för Sveriges senare ekonomiska expansion under slutet av 1800-talet.

Mot slutet av sin regeringstid blev Oskar I dock allt mer försiktig, och hans politik utvecklades i konservativ riktning. Hans hälsa försämrades efter ett slaganfall 1857, och kronprins Karl (senare Karl XV) tog då över det faktiska regeringsansvaret, även om Oskar formellt förblev kung fram till sin död 1859.

Oskar I gifte sig 1823 med Josefina Maximiliana Eugenia Napoleona av Leuchtenberg, dotter till Eugène de Beauharnais. De fick fem barn:

• Carl (XV) (1826), som efterträdde honom som kung

• Gustav (1827), hertig av Uppland, avled ogift

• Oscar (II) (1829), sedermera kung 1872–1907

• Eugenie (1830), prinsessa med starkt engagemang i sociala och kulturella frågor

• Nikolaus August (1831), hertig av Dalarna, som levde ett mer tillbakadraget liv

Utöver sina officiella barn hade Oskar I även flera barn utom äktenskapet, de mest omtalade med skådespelerskan Emelie Högqvist, i folkmun kallade "prinsarna av Lappland" – en term som användes med både ironi och fascination i samtidens press.

När Oskar I avled 1859 efterlämnade han en nation som var mer enad, mer rättsstatlig och mer modern än när han tillträdde. Hans regeringstid markerar ett avgörande steg i övergången från traditionell monarki till ett mer liberalt och reforminriktat kungadöme, där samhällsutveckling gick hand i hand med personligt ledarskap och politisk nyfikenhet.

Oskar I:s mynthistoria markerar ett av de mest avgörande skedena i det svenska myntväsendets utveckling. Under hans regering genomfördes myntreformen 1855, som innebar en övergång till decimalsystemet och införandet av en enhetlig valuta, riksdaler riksmynt, delad i 100 öre.

Innan reformen hade Sverige tre parallella riksdalervalutor:

• Riksdaler specie, knuten till internationella talerstandarden

• Riksdaler banco, som motsvarade Riksbankens sedlar

• Riksdaler riksgälds, knuten till Riksgäldskontorets sedlar

För att lösa förvirringen och skapa ett enhetligt system valde man att riksdaler riksgälds, som de flesta människor använde i vardagen, skulle bli huvudvaluta. Den fick nytt namn: riksdaler riksmynt. Samtidigt infördes ett decimalt räknesystem, där 1 riksdaler riksmynt delades i 100 öre – ett system som lever kvar än idag genom vår moderna krona och öre.

De gamla kopparmynten i skilling banco och silvermynten i riksdaler specie kunde växlas in, och följande omräkningar fastställdes:

• 1/4 skilling riksgälds = 0,52 öre

• 1/2 skilling riksgälds = 1,04 öre

• 2/3 skilling banco = 2,08 öre

• 1 skilling banco = 3,125 öre

• 2 skilling banco = 6,25 öre

• 4 skilling banco = 12,5 öre

För att underlätta avrundning i handel tilläts man avrunda till närmaste ½-öre.

Silvermynten i riksdaler specie fortsatte att cirkulera som motsvarigheter i det nya systemet. Exempelvis:

• 1/16 riksdaler specie = 25 öre (¼ riksdaler riksmynt)

• 1/8 riksdaler specie = 50 öre (½ riksdaler riksmynt)

• 1 riksdaler specie = 4 riksdaler riksmynt

Den högsta silvervalören blev alltså 4 riksdaler riksmynt, och fortsatte att präglas parallellt med de nya mynten. På landsbygden levde dock de äldre benämningarna kvar – 50-öringen kallades "3-daler", och 1 riksdaler riksmynt kallades "6-daler", enligt äldre silvermynttradition.

Efter reformen präglades helt nya mynttyper:

• Silvermynt: 10, 25 och 50 öre samt 1 och 2 riksdaler riksmynt
  Dessa bar Oskar I:s porträtt i profil på åtsidan och valören under en kunglig krona på frånsidan.

• Bronsmynt: ½, 1, 2 och 5 öre
  Även dessa bar kungens porträtt – med undantag för ½-öret, som istället pryddes av ett krönt monogram.

Under övergången präglades äldre och nya valörer parallellt. Exempelvis trycktes mynt med riksdaler specie och skilling banco sida vid sida med de nya riksdaler riksmynt och öre, vilket bidrog till förvirring men även ett rikt myntlandskap.

Guldmyntningen fortsatte med dukater, en månghundraårig tradition i svensk numismatik. Under Oskar I:s regering präglades 1 dukat varje år, medan de större valörerna 2- och 4-dukater präglades för sista gången 1857 respektive 1850. En dukat motsvarade cirka 8 riksdaler och 25 öre riksmynt, och var ett mynt av hög värdighet snarare än vardagligt bruk.

År 1862, under sonen Karl XV:s regering, präglades också ett antal proofliknande myntset, men dessa föregicks av den stilmässiga grund som lagts under Oskar I:s reformperiod.

Klicka på respektive mynttyp för att fördjupa dig inom årtalen!