1810 års daladukat förenar svensk mynthistoria med bergsbrukets historia. Guldet kom från Dalarna, men myntet präglades i Stockholm. Dalarnas vapensköld på frånsidan gör ursprunget synligt än i dag.
Stora Kopparberg vid Falun är framför allt känt för koppar, men malmen innehöll också ädelmetaller. I landskapet fanns dessutom silvergruvorna Östra och Västra Silvberget. Mot slutet av 1700-talet fick utvinningen av silver och guld ur kopparn från Stora Kopparberg större betydelse.
På Gustav III:s uppdrag uppfördes 1790 en anläggning för att skilja silver och guld från kopparn. Första årets guldutbyte uppges ha varit 842 gram, följt av drygt ett kilo året därpå. Guldet fördes till Stockholm och användes till dukater, vanligen utan särskild ursprungsmärkning.
Endast årgångarna 1804 och 1810 fick Dalarnas vapen under riksvapnet. Mellan 1790 och 1895 utvanns omkring ett ton guld vid Stora Kopparberg. Hyttan stängdes 1922 och ädelmetallutvinningen överfördes till Boliden.
Enligt Ekonomiska museet planerades ytterligare en prägling 1818, men den genomfördes aldrig. Därmed blev 1810 den sista daladukaten i sitt slag. Detta ska skiljas från den vidare frågan om när dalaguld senast användes i mynt utan ursprungsmärkning.
Med endast 1 322 präglade exemplar och en tydlig koppling till svensk guldutvinning har typen en särskild ställning bland Karl XIII:s mynt. De bevarade exemplaren varierar kraftigt i skick: från mynt som använts i smycken till exceptionella samlingsexemplar med stark lyster.
| Kvalitet | Vägledande marknadsvärde |
|---|---|
| 1 (F) | Individuell värdering |
| 1+ (VF) | Individuell värdering |
| 01 (XF) | Individuell värdering |
| 01/0 (XF–UNC) | 145 000 kr |