svenska myntarkivet

gustaf vi adolf:s nickelkronor

Under de sista åren av Gustaf VI Adolfs regeringstid genomgick det svenska myntsystemet en av sina största förändringar under 1900-talet. Silver, som länge hade varit en självklar del av kronmynten, ersattes successivt av billigare och mer ändamålsenliga metaller. Resultatet blev de mynt som vanligen brukar benämnas nickelkronor, även om den korrekta metallurgiska benämningen i huvudsak är kopparnickel eller kopparnickelpläterat material.

Bakgrunden till förändringen var framför allt det snabbt stigande silverpriset under 1967. Gustaf VI Adolfs 1- och 2-kronor innehöll vid denna tid 40 procent silver, motsvarande 2,8 gram finsilver i enkronan och 5,6 gram i tvåkronan. När silverpriset steg kom metallvärdet vid vissa tillfällen att närma sig, och till och med överstiga, myntens nominella värde. Att fortsätta prägla vanliga cirkulationsmynt i silver blev därför allt mindre ekonomiskt försvarbart.

År 1968 ändrades myntlagen så att både 1- och 2-kronor kunde präglas utan silver. För tvåkronan valdes en traditionell kopparnickellegering bestående av 75 procent koppar och 25 procent nickel. Myntet behöll i stora drag samma utseende som den tidigare silvertypen och präglades i kopparnickel från 1968 till 1971.

Övergången för enkronan var mer tekniskt komplicerad. Enkronan användes i stor omfattning i automater, och ett nytt material fick därför inte förändra myntets elektriska och fysiska egenskaper så mycket att landets myntautomater behövde byggas om. Lösningen blev ett pläterat myntämne i flera skikt, med en kopparbaserad kärna och ytskikt av kopparnickel. På så sätt kunde den nya enkronan användas sida vid sida med de äldre silvermynten. Gustaf VI Adolfs silverfria enkrona introducerades 1968 och fortsatte att präglas under resten av hans regeringstid.

Nästa stora förändring kom med den nya svenska myntserien 1972. Tvåkronan togs då bort ur den ordinarie myntserien, medan femkronan fick en betydligt större roll som vanligt cirkulationsmynt. Den äldre femkronan i silver vägde 18 gram och hade en diameter på 34 millimeter. Den nya femkronan blev betydligt mindre, 28,5 millimeter i diameter och 9,5 gram tung, och tillverkades av ett pläterat material med en kärna av nickel och ytskikt av kopparnickel. Gustaf VI Adolfs nya femkrona präglades 1972 och 1973.

Nickelkronorna speglar därmed övergången från ett äldre myntsystem där kronmynt fortfarande kunde innehålla ädelmetall till ett modernt system där myntens nominella värde inte längre var beroende av metallvärdet. Under bara några år förändrades både material och delar av valörsystemet, samtidigt som flera av Gustaf VI Adolfs välkända motiv och hans valspråk PLIKTEN FRAMFÖR ALLT levde vidare på de nya mynten.

För samlare omfattar kapitlet tre tydliga områden, 1 krona 1968–1973, 2 kronor 1968–1971 och 5 kronor 1972–1973. Varje valör har sin egen utveckling, sina årtal och sina varianter, vilka behandlas mer ingående på respektive myntsida.