Hertig Karl, född 1550 som yngste son till Gustav Vasa, tilldelades vid faderns död ett hertigdöme bestående av Södermanland, Närke och Värmland. Han styrde sina områden med stor självständighet och utvecklade dem både ekonomiskt och religiöst.
Karl satsade på jordbruk, skogsbruk och järnbruk, bland annat genom att grunda bruk i skogrika områden. Nyköpingshus blev hans maktcentrum, och där etablerade han ett eget hov som ibland utmanade kungamakten.
Som övertygad protestant motverkade han kung Johan III:s försök att införa katolska inslag. I sitt hertigdöme införde han en sträng luthersk ordning, vilket stärkte hans ställning bland protestantiska grupper.
Hertig Karls mynthistoria:
Hertig Karl, Gustav Vasas yngste son, visade tidigt en stark vilja att hävda sin självständighet, både politiskt och ekonomiskt. I sitt hertigdöme, Södermanland, Närke och Värmland, styrde han utan inblandning från kungamakten och utnyttjade sin egna mynträtt, vilket gör honom till en unik aktör inom svensk mynthistoria.
Hans första egentliga myntutgivning skedde 1586 - 1587, då han lät prägla en serie silver- och guldmynt: 8 mark (klipping i guld), daler, 2 mark, 1 mark och ½ mark (4 öre). Myntort är inte helt fastställd, men Nyköping är en trolig plats. Klippingen är enkel men symboliskt laddad med Guds namn på hebreiska, något som speglar Karls stränga och gammaltestamentliga religiositet.
Dalern från 1587 bär ett av de första porträtten av Karl som hertig. Vapenskölden under porträttet visar landskapen han styrde. På flera silvervalörer återfinns hans valspråk "Deus meum solatium" (Gud är min tröst).
Efter ett uppehåll återupptog Karl myntningen 1593 i Stockholm. Under åren fram till 1598 präglade han klippingar i guld, fler dalrar, samt delar därav, ½, ¼ och ⅛ daler, i olika typer. Vissa har Jehovahs namn i strålglans på frånsidan, andra har porträtt med full titel. Många av dessa mynt bär en kraftfull realistisk bild av den barske hertigen, iförd rustning, som anses tillhöra de konstnärligt mest uttrycksfulla i svensk numismatik.
Under hertigtiden präglade Karl alltså en bred och konstnärligt varierad uppsättning mynt, där religion, maktanspråk och konstnärlig kvalitet smälter samman. Hans mynträtt var inte bara ett verktyg för ekonomisk självständighet, utan ett politiskt uttryck för furstlig auktoritet.