Under perioden 1598–1604, då Hertig Karl fungerade som riksföreståndare, utövade han i praktiken kunglig makt trots att han formellt ännu inte var krönt. Efter att ha besegrat kung Sigismund i det väpnade maktskiftet 1598 och därefter fått honom avsatt 1599, blev Karl landets högsta styresman.
Det var en tid präglad av politiskt kaos, militära fälttåg och behovet av snabb ekonomisk mobilisering, och detta återspeglades tydligt i myntpolitiken.
Riksföreståndare Karls mynthistoria:
Under dessa år präglades en rad daler- och öresmynt i Stockholm, samtliga utan Sigismunds namn eller porträtt, en tydlig markering av Hertig Karls maktövertagande. I stället bar flera av mynten Jehovas namn på hebreiska inom en strålkrans, tillsammans med omskriften “MONETA NOVA”, latin för nytt mynt. Detta underströk att det handlade om en ny regim med en ny ekonomisk riktning.
Det är också under denna period som titeln “designatus rex”, utvald konung, börjar förekomma på vissa mynt, särskilt efter år 1600. Även om Karl ännu inte var krönt, visade detta på en formell legitimitetsanspråk och bekräftade att han redan agerade i kungens ställe. Först efter kröningen år 1607 började han använda den fulla titeln “rex” på sina mynt, men de tidigare årspräglingarna vittnar tydligt om att han redan betraktade sig som rikets rättmätige härskare.
Myntpräglingen i Stockholm under riksföreståndartiden var därmed inte bara ett ekonomiskt redskap, utan också ett kraftfullt politiskt verktyg. Genom att utesluta Sigismunds namn, lyfta fram religiösa symboler och förtydliga sin egen roll genom titlar och heraldik, lyckades Karl skapa ett egenmäktigt men samtidigt legitimt uttryck för rikets styre, ett avgörande steg på vägen mot kungakronan.