svenska myntarkivet - Adolf fredrik
Markmynt
Under Adolf Fredriks tid som kung var det svenska markmyntet på väg att fasas ut. De sista ordinarie markmynten präglades mellan 1752 och 1755, i valörerna 2 och 4 mark, och markerade slutet på en nästan 250 år lång epok där marken varit en grundläggande del av det svenska myntsystemet.
Vid denna tid cirkulerade både mark- och riksdalerbaserade valutor parallellt, vilket speglar övergången från ett äldre inhemskt system till ett mer internationaliserat penningväsende. Marken, som i praktiken utgjorde delar av en riksdaler, där 4 mark motsvarade 25⁄48 riksdaler och 2 mark 25⁄96 riksdaler, var mer folkligt förankrad, särskilt i mindre transaktioner och inom lokal handel.
Marken hade använts i Sverige i omkring 900 år. Redan under vikingatiden användes mark som viktenhet, främst vid uppvägning av silver. Under medeltiden blev det ett räknemynt, alltså ett värdebegrepp utan fysisk myntform. År 1536 slog Gustav Vasa de första faktiska markmynten i Stockholm, vilket gjorde marken till både räkneenhet och fysisk valuta.
De sista ordinarie markmynten tillverkades under Adolf Fredrik 1755, men formellt levde marken kvar i systemet fram till Gustav III:s stora myntreform 1776/77, då den slutligen avskaffades som betalningsmedel. Ett sista markmynt präglades dock ännu en gång, 2 mark i silver som ett kröningskastmynt vid Gustav III:s trontillträde år 1772, ett rent ceremoniellt mynt och därmed den absoluta slutpunkten för markens närvaro i den svenska myntfloran.
