svenska myntarkivet - gustav vasa

västeråsdaler 1540

Västeråsdalern 1540 är ett av de mest säregna och sällsynta mynten i hela den svenska mynthistorien. Präglad under Gustav Vasas regering framstår den inte bara som ett numismatiskt mästerverk, utan också som en tydlig symbol för kunglig makt, religiös legitimitet och Sveriges växande ambition att skapa ett internationellt gångbart silvermynt.

Dalern hade introducerats i Sverige redan 1534 av Gustav Vasa och var från början tänkt som ett mynt som kunde mäta sig med de stora europeiska silvervalörerna. Det anmärkningsvärda med de tidiga svenska dalrarna var den exceptionellt höga silverhalten på 15 lod, motsvarande cirka 953/1000, vilket innebar att myntet höll ett finsilverinnehåll som översteg den samtida europeiska standarden. Vid en bruttovikt omkring 28,5–29,5 gram gav detta drygt 27–28 gram rent silver, en nivå som Sverige höll fast vid fram till just 1540. Västeråsdalern markerar därmed slutpunkten för denna ovanligt höga standard, eftersom silverhalten redan från 1542 sänktes till omkring 25,5 gram finsilver, en norm som sedan kom att bestå under mycket lång tid.

Bakgrunden till myntets tillkomst är också särskilt intressant. Myntningen i Stockholm hade i praktiken upphört år 1537, bortsett från vissa anonyma örtugar, och verksamheten flyttades istället till Västerås, en stad med stor betydelse genom sitt läge och sin koppling till Bergslagen. Här var Hans Hansson verksam som myntmästare under 1539–1540, medan den legendariske Gorius Målare nämns i källorna redan 1538 som stempelskärare eller gravör, då han finns upptagen med namn och arvode. Även om det inte med full säkerhet kan bevisas att just Gorius graverade Västeråsdalern, har myntets grova och nästan träsnittsaktiga stil länge gjort att detta framstår som fullt möjligt.

På åtsidan av Västeråsdalern ser vi kungen i helfigur, klädd i rustning och krona, med svärdet i höger hand och riksäpplet i vänster. Framställningen är starkt symbolisk och visar Gustav Vasa som både världslig härskare och rikets rättmätige beskyddare. Runt gestalten återfinns tre sköldar, tre kronor, folkungalejonet och Vasaättens vase, vilket ytterligare förstärker hans anspråk som Sveriges legitime konung och grundare av en ny kunglig dynasti.

Minst lika fascinerande är frånsidan, där Frälsaren Kristus avbildas i helfigur, stående med mantel. Det är detta motiv som gett myntet dess välkända namn, Salvatorsdaler. I omskriften läser man OMNIS POTESTAS A DEO, ”All makt från Gud”, ett valspråk som Gustav Vasa redan hade använt på dalrarna från 1534. Här förenas dock texten med ett ovanligt starkt religiöst bildspråk, där den gudomliga legitimeringen av kungamakten framhävs på ett sätt som är både konstnärligt och ideologiskt laddat. Frälsaren kom sedan att bli ett återkommande huvudmotiv på svenska dalrar långt fram, ända in under drottning Kristinas regering.

Själva stilen på myntet är påfallande rå och kraftfull. Den har ofta beskrivits som grov eller träsnittsartad, något som skiljer Västeråsdalern från de mer förfinade myntbilder som snart skulle följa. När myntningen år 1541 flyttades vidare till Svartsjö, fortfarande med Hans Hansson som myntmästare, blev Ulrich från Nürnberg den viktigaste gravören. Från och med 1542 märks också en tydlig stilförändring, där mynten får en mer utvecklad och konstnärligt genomarbetad utformning. Västeråsdalern 1540 står därför som ett mycket speciellt övergångsmynt, både tekniskt, konstnärligt och historiskt.

Det som kanske allra mest bidragit till myntets legendariska status är dess extrema sällsynthet. Enligt äldre uppgifter slogs Västeråsdalern endast i 82 exemplar, en upplaga som är alldeles för stor för att röra sig om ett rent provmynt men samtidigt alltför liten för att fylla ett större internationellt betalningssyfte. Detta har lett till teorin att myntet kan ha använts som en mindre del i en större utbetalning, kanske i ett politiskt eller diplomatiskt sammanhang. Gustav Vasa var dessutom känd för att gärna använda utländska jockumsdalrar i större betalningar, vilket kan förklara varför behovet av en större inhemsk emission var begränsat. Oavsett orsaken gör den ringa upplagan att Västeråsdalern idag räknas till de största rariteterna inom svensk numismatik. Endast två exemplar sägs vara kända i privat ägo, vilket gör myntet till ett av de mest eftertraktade objekten över huvud taget för samlare av svenska stormynt.

Proveniensmässigt är Västeråsdalern både välkänd och väl dokumenterad. Det exemplar som idag är mest omtalat såldes på Hirsch Mynthandel 1966 för 28.500 SEK, återkom vid Hagander-1 (2011) för 60.000 euro, och klubbades senast på Künker auktion 266 (2015) för hela 75.000 euro.

Exemplaret på bilden ligger bevarat på KMK under föremålsnummer 106724_KMK