På Adolf Fredriks riksdalervalörer ser vi ett så kallat halsporträtt, en porträttyp som kom att bli den vanligaste under Adolf Fredriks regeringstid. Halsbild innebär att kungen avbildas från hjässan ner till halsen, i kontrast till den tidigare traditionen med bröstbild, där porträttet sträcker sig ner över delar av bröstet och ibland inkluderar rustning eller drapering.
Det var gravören Daniel Fehrman som skapade Adolf Fredriks första officiella myntporträtt, men det aktuella myntet är graverat av hans son, Carl Gustaf Fehrman, som tog över ansvaret för myntgravyr vid myntverket i Stockholm. Båda tillhörde Sveriges mest framstående myntkonstnärer under 1700-talet, och deras verk kännetecknas av precision, realism och klassisk elegans.
På myntets åtsida (framsida) kan vi läsa kungens titel skriven på latin:
"D(EI) G(RATIA) REX SVECIA" – vilket betyder "Med Guds nåde, Sveriges konung".
Denna formel användes traditionellt på europeiska kungamynt för att understryka monarkens gudomliga legitimitet.
På frånsidan (baksidan) återfinns Adolf Fredriks personliga valspråk, även det på latin:
"SALUS PUBLICA SALUS MEA" – "Statens välfärd (är) min välfärd".
Det är ett uttryck för den upplysta absolutismens ideal, där monarken såg sig själv som rikets tjänare snarare än dess herre.
Adolf Fredrik blev den siste svenske kungen som lät skriva sitt valspråk på latin. Från och med Gustav III skrevs alla svenska kungars valspråk på svenska språket, vilket speglar både en växande nationalkänsla och upplysningstidens fokus på folklig förankring.