Carl XVI Gustaf, född den 30 april 1946 på Haga slott, är den sjunde kungen av Bernadotte-dynastin. Han är son till prins Gustaf Adolf, hertig av Västerbotten, och prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha, och blev kronprins år 1950 efter faderns tragiska död i en flygolycka. När han den 15 september 1973 besteg tronen efter sin farfar Gustaf VI Adolf, blev han världens yngsta regerande kung vid den tiden.

Under sin långa regeringstid har Carl XVI Gustaf varit en drivande kraft för att modernisera den svenska monarkin och göra kungahuset mer öppet och tillgängligt för allmänheten. Hans valspråk, "För Sverige – i tiden", speglar hans strävan att anpassa monarkin till samtidens krav och förväntningar. I och med regeringsformens införande 1975 förlorade kungen all politisk makt och har sedan dess haft enbart ceremoniella och representativa uppgifter, men hans roll som Sveriges statschef är fortfarande viktig för att binda samman det svenska samhället i tradition och kontinuitet.

Kungen har genom åren särskilt profilerat sig inom miljö- och hållbarhetsfrågor, ett engagemang som också återspeglas i hans arbete genom Kungliga stiftelser och internationella samarbeten. Han har också visat ett stort intresse för ungdomsfrågor, integration och social sammanhållning, och är en ofta sedd representant för Sverige i såväl nationella som internationella sammanhang.

År 1976 gifte han sig med Silvia Renate Sommerlath, och tillsammans har de tre barn:

• Victoria Ingrid Alice Désirée (född 1977), Hertiginna av Västergötland och Sveriges kronprinsessa

• Carl Philip Edmund Bertil (född 1979), Hertig av Värmland

• Madeleine Thérèse Amelie Josephine (född 1982), Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland

Carl XVI Gustafs regeringstid är den längsta i Sveriges historia och präglas av en balans mellan bevarade traditioner och öppenhet för förändring. Han har fortsatt att spela en betydelsefull roll i svenskt samhällsliv, både som symbol för staten och som person med ett tydligt engagemang för framtidsfrågor.

Carl XVI Gustafs mynthistoria är – till skillnad från många av hans företrädare – inte särskilt dramatisk. Detta beror främst på att myntens roll i vardagen successivt minskat, i takt med att kontantanvändningen i Sverige nästan helt har försvunnit. År 2025 är det till och med en utmaning att hitta butiker som fortfarande accepterar kontanter.

Trots detta har hans regeringstid inneburit flera viktiga förändringar i det svenska myntväsendet. Den kanske mest genomgripande skedde år 2015, då svenska mynt fick en helt ny design och blev del av det stora sedel- och myntutbytet 2015–2017. Nya 1-, 2- och 5-kronor präglades och sattes i omlopp, och för första gången tillverkades svenska mynt i Nederländerna. Dessa moderna mynt utmärker sig med god präglingskvalitet och säkerhetsdetaljer anpassade till ett kontantlöst samhälle.

Redan tidigare hade svenska mynt genomgått en gradvis förenkling. Inflationen under 1970-talet blev början till slutet för örevalörerna. 5- och 25-öringarna präglades för sista gången 1984 och togs ur bruk året därpå. 10-öringen följde 1991, och från 1992 återstod endast 50-öringen, som i sin tur avskaffades 2010 – vilket satte punkt för örets långa historia i svensk myntning.

Samtidigt har högre valörer införts successivt. Den sista 5-kronorssedeln trycktes 1981, och året därpå blev 5-kronorsmyntet fullt etablerat som växelmynt. År 1991 introducerades 10-kronan, som än i dag är den högsta cirkulerande valören i Sverige. I ett internationellt perspektiv är det svenska myntsystemet mycket enhetligt – med få varianter i omlopp. Medan länder som USA och euroområdet har många olika typer i cirkulation, har Sverige valt att hålla nere antalet typer och serier.

Ett stort undantag är de många jubileumsmynt som getts ut under Carl XVI Gustafs tid. Dessa mynt – ofta i silver eller guld – har haft höga nominella valörer, men är icke-cirkulerande och används praktiskt taget aldrig för betalning. Särskilt mellan 1970- och 1990-talen präglades dessa i hög kvalitet och har blivit mycket populära samlarobjekt. Från och med 2002 har inlösenvärdet för jubileumsmynt höjts med 25% över det nominella värdet, vilket ytterligare cementerat deras roll som samlar- snarare än brukspengar.

Under 1990-talet präglades ofta mycket små upplagor, eftersom behovet av nya mynt var lågt. Mellan 1993 och 1999 präglades vissa årgångar i så liten mängd att man får gå tillbaka till 1869 för att hitta ett år med färre präglade mynt. Trots detta präglades samtliga valörer varje år från 1976 till 2005, vilket gör Carl XVI Gustafs tid till en av de mest kompletta och jämna i svensk myntning. År 2006 bröts denna svit – då inga 1- eller 5-kronor präglades – som en följd av en ny policy från Riksbanken.

Samma år förlorade Svenska Myntverket i Eskilstuna den statliga upphandlingen och lades ned, vilket innebar att Sverige för första gången på över 1000 år stod utan eget myntverk. Mellan 2008 och 2013 präglades våra mynt i Finland, men transporten till Sverige orsakade ofta repor – vilket påverkade kvaliteten negativt. Sedan 2016 präglas mynten i Nederländerna, med klart bättre transport- och ytfinish.

En teknisk höjdpunkt under denna period är det ökande antalet mynt i hög samlarkvalitet. Moderna maskiner och kontroller har möjliggjort proofliknande präglingskvalitet, särskilt i årsset och på jubileumsmynt. Samtidigt är klassiska präglingsfel – som stampvridningar, tomslag eller kantexemplar – ovanliga jämfört med tidigare epoker. Detta har gjort kvalitetsbedömning till ett viktigt inslag för samlare.

Klicka på respektive mynttyp för att fördjupa dig inom årtalen!