De första svenska kopparmynten var fyrkantiga och kallas klippingar, ett namn som kommer från tillverkningssättet. Kopparplåtar delades först upp i band (så kallade tenar), som sedan klipptes i små kvadratiska stycken i rätt vikt. Dessa myntämnen blev därefter präglade till mynt.
Under Gustav II Adolf präglades fyrken (¼ öre) i form av klippingar i två olika typer, där man använde olika präglingstekniker. Den första upplagan slogs med hammarprägling – varje myntämne placerades mellan två stampar och slogs till med hammare. Resultatet blev ojämna mynt med varierande storlek och grova detaljer.
Året därpå övergick man till släggverksprägling, där större kraft och enhetligare slag kunde användas. Det gav mynten en jämnare yta och ett mer konsekvent format, även om klippingarna i grunden förblev enkla och grova i sitt utförande.
Hammarpräglingen dominerade i Sverige mellan 1624 och 1627, innan mer moderna metoder utvecklades. Gustav II Adolfs fyrk-klippingar markerar därför början på den svenska kopparmyntningen, som snart skulle växa till en av stormaktstidens mest karakteristiska delar av den svenska ekonomin.
Legering | Koppar |
---|---|
Kanttyp | Slät |
Form | Fyrkantig |
Vikt (g) | ca 8 |
Storlek | ca 16 x 16 |
Kvalitet | Värde (SEK) |
---|---|
1? (VG) | 800 |
1 (F) | 2 000 |
1+ (VF) | 5 000 |
MISAB 44
2024
Slutpris: ca 4.500 SEK
Kvalitet: 1/1+
1625 års upplaga av fyrk-klippingar anlitades två tyska experter, vilket ledde till jämnare stampar och högre kvalitet tack vare att mynten släggverkspräglades. Trots att det sannolikt präglades i tusental, finns idag endast fyra kända exemplar, varav två återfinns i offentliga samlingar, som till exempel Antellska samlingen i Helsingfors. Mynten betraktades länge som provmynt, men senare forskning har visat att de var avsedda för allmänt bruk.
Exemplaret nedan såldes via SNF 180 år 2023 i kvalitet 01.