svenska myntarkivet - gustav ii adolf

säterklippingar (1624 - 1627)

I Säter präglades under Gustav II Adolfs regeringstid en rad olika kopparvalörer, från 2 öre ned till 1 fyrk, under ledning av myntmästare Gillis Gillisson Coyet d.y.. Präglingsarbetet utfördes med flera olika tekniker, hammarprägling, släggverksprägling och senare valsverksprägling, och mynten kännetecknas av stor variation i utformning, med ett rikt spektrum av typer, varianter och detaljskillnader.

Det här myntet är tillverkat i Säter i Dalarna, där ett kopparmyntverk anlades år 1624, efter att riksdagen beslutat att koppar skulle bli ett officiellt myntmaterial i Sverige. Gillis Coyet d.y. fick uppdraget att bygga och driva myntverket, och platsen valdes med omsorg: Ljusterån löper genom Säter och gav tillgång till vattenkraft, vilket gjorde det möjligt att driva både hamrar och pressverk.

Redan 1619 hade Sveriges första garmakeri, ett reningsverk för koppar, anlagts i Säter, där tyska specialister anlitades för att förbättra kopparkvaliteten. Närheten till Faluns koppargruva och de redan etablerade järnhanverken gjorde Säter till en idealisk plats för kopparmyntning.

De första kopparmynten var kvadratiska och kallas klippingar, ett namn som kommer av hur de tillverkades. Kopparplåtar delades först i smala band (tenar), som sedan klipptes i kvadratiska bitar i exakt vikt, där varje stycke skulle bli ett mynt. Dessa ämnen hammarpräglades mellan två stampar, ett manuellt arbete som präglades av stora variationer i resultat. Hammarpräglingen i Säter pågick från 1624 till cirka 1627, och är därmed grunden till Sveriges moderna kopparmyntning.

Sätermynternas klippingar präglades i flera valörer, främst 2 öre, 1 öre och 1/2 öre, samt de mindre fyrkarna. De varierar kraftigt i stil, storlek, vikt och präglingskvalitet, vilket gör området särskilt rikt för samlare och forskare. Vissa har vackert centrerade stämplar och skarpa detaljer, medan andra är ojämnt klippta eller präglade med svag relief.

År 1642 flyttades myntverksamheten till det nyanlagda kopparmyntverket i Avesta, där produktionen fortsatte i större skala och med mer mekaniserade metoder.