Dukater hade präglats av småländskt guld sedan 1741, men de sista exemplaren med landskapets vapen präglades 1801 i endast 900 exemplar. Gruvan vid Ädelfors hade länge varit en förlustaffär för staten, och år 1801 beslutades det att arrendera ut både gruvan och tillhörande anläggningar till privata intressenter. Det blev den tidigare direktören vid Ädelfors, bergmästare Anton Swab, som mot en avgift om 150 dukater fick överta driften. Arrendetiden sattes till 30 år, men redan 1809 avled Swab, och verksamheten förföll därefter helt. År 1824 beslutade Kungl. Maj:t att guldverket skulle läggas ner och att inventarierna skulle avyttras. Senare försök att återuppta brytningen har inte varit framgångsrika, och istället har Ädelforsgruvorna blivit en populär turistattraktion.
Legering | Guld 0.976 |
---|---|
Kanttyp | Räfflad |
Form | Runt |
Orientering | Medalj (0°) |
Vikt (g) | 3,45 |
Diameter (mm) | 22 |
År 1796 präglades det första av totalt två årtal för dukaterna, där upplagan var begränsad till 1.200 dukater gjorda av guld från Ädelforsgruvan. Idag finns endast 10 kända exemplar kvar av dessa sällsynta mynt. Ett av exemplaren såldes på L. E. Bruuns auktion hösten 2024, i kvalitet MS63 (01), och klubbades för 26.000 euro (cirka 300.000 SEK).
Ett annat exemplar från den svenska marknaden såldes på MISAB 36 år 2021, i kvalitet 01)(01/0, och klubbades för 410.000 SEK exklusive provision.
Det sista årtalet som präglades med guld från Ädelforsgruvan var 1801, med en upplaga av endast 900 dukater. Detta årtal är något mer vanligt, med åtminstone 25 kända exemplar. Ett av dessa exemplar såldes på MISAB 40 i kvalitet 01, och klubbades för 370.000 SEK exklusive provision.