Gustaf V (1858–1950) var kung av Sverige från 1907 till 1950, en period som kom att präglas av djupgående politiska och samhälleliga omvandlingar. Han föddes den 16 juni 1858 på Drottningholms slott som son till Oscar II och Sophia av Nassau, och blev kronprins redan 1872. När han besteg tronen efter sin fars abdikation blev han den förste svenske kung att inte låta sig krönas, vilket markerade början på en mer modern monarkisk tradition.

Under Gustaf V:s långa regeringstid tog Sverige avgörande steg mot demokratisering. År 1907 infördes allmän rösträtt för män, och 1921 fick även kvinnor rösträtt, vilket gjorde Sverige till en fullvärdig parlamentarisk demokrati. Trots att han initialt försökte värna om kungens politiska inflytande, bland annat under den så kallade borggårdskrisen 1914, accepterade han efter hand parlamentarismens principer. Därmed övergick makten från kungamakten till den folkvalda riksdagen – en av de mest avgörande förändringarna i svensk statsrättslig historia.

Under både första och andra världskriget upprätthöll Sverige neutralitet, en hållning som blev en grundpelare i svensk utrikespolitik. Gustaf V bidrog till att balansera mellan nationellt oberoende och diplomatisk försiktighet, och även om hans politiska inflytande var begränsat under senare år, var hans symboliska roll som samlande gestalt viktig för nationen.

Kungen var dessutom en stor idrottsentusiast, särskilt för tennis, där han inte bara tävlade under pseudonymen Mr. G utan också aktivt främjade sporten i Sverige. Han sågs ofta vid tävlingar och var en central kraft bakom sportens popularisering under det tidiga 1900-talet. Utöver sitt idrottsintresse hade Gustaf V även djupa kunskaper i antikt svenskt silver, vilket han samlade och studerade med stor sakkunskap.

Hans valspråk, "Med folket för fosterlandet", återspeglar den pliktkänsla och samhörighet han eftersträvade som kung – ett ideal där monarkin stod i nationens tjänst snarare än över den.

Gustaf V gifte sig 1881 med Sophia Maria Victoria av Baden, som blev Sveriges drottning. De fick tre söner:

• Gustaf (VI) Adolf (1882), som efterträdde honom som kung

• Wilhelm (1884), hertig av Södermanland

• Erik Gustaf Ludvig Albert (1889), hertig av Västmanland, som dog ung efter en livslång sjukdom

När Gustaf V avled 1950 hade han varit kung i nästan 43 år, vilket gör honom till en av de längst regerande monarkerna i svensk historia. Hans liv spände över tre sekler – från det sena 1800-talets konservativa monarki till det moderna, demokratiska folkhemmet – och hans tid på tronen kom att symbolisera övergången från envälde till folkstyre.

Gustaf V:s mynthistoria sträcker sig över drygt fyra decennier och utgör en av de längsta och mest enhetliga myntserierna i svensk historia. Trots den långa tidsperioden präglades hans regeringstid av stor kontinuitet, både i design och utgivningsprinciper. Mellan 1909 och 1950 präglades i stort sett samma åtta valörer – från 1 öre till 2 kronor – med få förändringar i motiv och metallinnehåll.

Myntens utseende var relativt enformigt, med ett porträtt som först infördes 1910 och som sedan bara uppdaterades en gång, nämligen 1942, i samband med att silverhalten sänktes till 40 %. Även riksvapnets utformning förblev stabil, med en renässansinspirerad vapensköld utan sköldhållare.

Ett särskilt viktigt år var 1931, då guldmyntfoten slutligen övergavs – ett beslut som markerade slutet för den epok då sedlar och mynt kunde växlas mot guld. Detta år sammanföll med den globala ekonomiska depressionen, och guldpriset hade stigit så mycket att fortsatt guldinlösen blev orimligt. Det svenska 20-kronorsmyntet från 1925, som var det sista guldmyntet avsett för cirkulation, präglades alltså bara sex år innan guldmyntfoten avskaffades. Dessförinnan hade även ett 5-kronorsmynt i guld utgivits 1920, men bägge dessa förekom nästan aldrig i vanlig handel.

Under Gustaf V:s tid upplöstes också den skandinaviska myntunionen, som tidigare möjliggjort fria betalningar mellan Sverige, Danmark och Norge med gemensamma guldmynt. 1924 började Danmark och Norge ge ut fysikaliskt avvikande mynttyper, vilket satte punkt för användningen av skiljemynt över gränserna, även om guldmynt fortsatte att gälla inom unionen till 1931.

De båda världskrigen påverkade svenska mynt påtagligt. Under första världskriget präglades tillfälliga järnmynt i valörerna 1, 2 och 5 öre (1917–1919) som ersättning för koppar. Andra världskriget förde med sig en silverhamstring och kraftigt stigande metallpriser, vilket tvingade fram ytterligare förändringar. År 1942 sänktes silverhalten i 25- och 50-öringar samt i 1- och 2-kronor till 40 %, en historiskt låg nivå som aldrig tidigare använts i svenska silvermynt. Under denna tid återinfördes även nickelmynt i de lägre valörerna, som 10, 25 och 50 öre, samt järnmynt i öresvalörerna mellan 1942 och 1950.

Trots inflationspåverkan och metallbrist gjordes försök att introducera nya valörer. År 1935 utgavs ett 5-kronorsmynt i silver – ett experiment för att undersöka om allmänheten kunde acceptera en så hög valör som bruksmynt. Resultatet blev dock ett fiasko – myntet blev inte populärt, och inga fler 5-kronor utgavs under Gustaf V:s tid. Däremot präglades fyra jubileumsmynt:

• 1921 (Gustav Vasas 400-årsjubileum)

• 1932 (300 år efter Gustav II Adolfs död)

• 1935 (Jubileumsfemkronan)

• 1938 (Delaware)

Tre av dessa gavs ut i valören 2 kronor, men även dessa sågs sällan i cirkulation.

Klicka på respektive mynttyp för att fördjupa dig inom årtalen!