Västeråsdalern 1540 är ett av de mest säregna och sällsynta mynten i hela den svenska mynthistorien. Präglad under Gustav Vasas regeringstid, utgör den både ett numismatiskt mästerverk och en maktpolitisk symbol. Myntet är präglat i Västerås år 1540, under en period då myntningen i Stockholm hade upphört (1537) och tillfälligt flyttats till denna viktiga bergslagsstad. Här verkade Hans Hansson som myntmästare och den legendariske Gorius Målare som stempelskäraren, åtminstone enligt källor från 1538 där han nämns med namn och arvode.
Dalervalören hade introducerats i Sverige 1534 av Gustav Vasa som ett internationellt gångbart mynt. Den svenska dalern präglades med en exceptionellt hög silverhalt, 15 lod (953/1000), vilket innebar ett finsilverinnehåll på nästan 27 gram vid en bruttovikt på 28,5 gram. Det är anmärkningsvärt att Sverige höll sig till denna höga standard fram till just 1540, då dalern från Västerås markerar slutpunkten för denna renhetsnivå. Redan från 1542 sänktes standarden till ca 25,5 g finsilver, vilket blev norm fram till 1800-talet.
På åtsidan ser vi kungen i helfigur, iförd rustning och krona, med svärdet i höger hand och riksäpplet i vänster, klassiska regentsymboler. Runt honom är tre sköldar placerade: till vänster tre kronor, till höger folkungalejonet, och i mitten Vasaättens vase, en ikonografi som tydligt betonar Gustav Vasas anspråk som legitima kung över Sverige.
Frånsidan är ännu mer särpräglad. Här ses Frälsaren Kristus i helfigur, stående med mantel, därav benämningen Salvatorsdaler. I omskriften läser vi OMNIS POTESTAS A DEO, ”All makt från Gud”, ett centralt budskap i Gustav Vasas politiska ideologi. Samma valspråk användes redan på dalrarna från 1534, men här förenas det med ett ovanligt och djupt religiöst bildspråk. Frälsaren blev också ett stående motiv på svenska dalrar ända in i drottning Kristinas tid.
Stilen på Västeråsdalern är grov, ibland beskriven som ”träsnittsaktig”, vilket kan tyda på att gravören var just Gorius Målare, även om detta inte med säkerhet kunnat fastställas. När myntningen 1541 flyttades till Svartsjö, tog Ulrich från Nürnberg över som gravör, och då förändrades även stilen markant.
Av Västeråsdalern 1540 är endast två exemplar kända i privat ägo, vilket gör den till en av de mest eftersökta rariteterna inom svensk numismatik. Det sägs att endast 82 exemplar präglades, vilket är för många för en provmyntning men för få för att fylla ett större internationellt betalningssyfte , möjligen utgjorde den en delbetalning i ett större politiskt eller diplomatiskt sammanhang. Gustav Vasa föredrog ofta att betala med utländska "jockumsdalrar", vilket kan ha begränsat behovet av egna dalrar.
Proveniensmässigt är Västeråsdalern både välkänd och väl dokumenterad. Det exemplar som idag är mest omtalat såldes på Hirsch Mynthandel 1966 för 28.500 SEK, återkom vid Künker auktion 185 (2011) för 60.000 euro, och klubbades senast på Künker auktion 266 (2015) för hela 75.000 euro.
Exemplaret på bilden ligger bevarat på KMK under föremålsnummer 106724_KMK