svenska myntarkivet - johan iii

portugalös

Under Johan III:s regering präglades några av de mest praktfulla och symboliskt laddade guldmynt som Sverige någonsin frambringat, de så kallade portugalöserna och rosenoblerna.

Dessa mynt, som präglades i mitten av 1580-talet, tjänade inte bara som valuta, utan som tydliga verktyg för kunglig propaganda och representation. I en tid präglad av religiösa konflikter och inre maktkamp inom Vasadynastin ville Johan, starkt influerad av sin katolska hustru Katarina Jagellonica och sina polska kontakter, positionera Sverige som ett kulturellt och politiskt sofistikerat rike i europeisk anda. Genom att prägla guldmynt av samma dignitet och prakt som samtidens mest eftertraktade stormynt i utlandet, kunde han befästa sin roll som legitim och internationellt gångbar monark.

För detta ändamål smältes stora mängder utländska guldmynt, framför allt ungerska gyllen och engelska engelotter, ner och användes som råmaterial. Den första dokumenterade smältningen genomfördes sommaren 1585, där 452 gyllen förvandlades till 45 portugalöser, motsvarande över 1.500 gram rent guld. De levererades direkt till kungen på Svartsjö slott, ett tydligt tecken på att det rörde sig om en form av privatmyntning utanför de vanliga mynträkenskaperna, mynt som förvarades i kungens egen kista snarare än i statskassan. Den framstående historikern Birgitta Odén lyckades genom handelsräkenskaper för kopparhandel i Lübeck och Stockholm spåra denna särskilda myntproduktion och därigenom ge oss en sällsynt inblick i hur guldanskaffningen faktiskt gick till.

Den andra myntomgången ägde rum på sensommaren 1586, då kungen mottog 641 dubbla rosenobler vid Stegeborgs slott, följt av en mindre tredje utgivning kort därefter: 3 portugalöser och 9 dubbla rosenobler. Just dessa gick genom kungens sekreterare till de tyska teologerna David Chytraeus och Johannes Frederus i Rostock, ett diplomatiskt försök att påverka deras inställning till Johan III:s kyrkopolitik och liturgiska reformer, framför allt den så kallade ”Röda boken”. En fjärde och tidigare ouppmärksammad utgåva finns dokumenterad i volymen Skattkammaren 3 i Kammararkivet, där det framgår att myntmästare Gillis Coyet d.ä. den 4 januari 1586 mottog ytterligare 400 ungerska gyllen, vilka han förmyntade till 20 portugalöser och 46 dubbla rosenobler som levererades till Hertig Sigismund – med stor sannolikhet i samband med det stundande kungavalet i Polen 1587, där dessa mynt tillsammans med dubbeldalrar kan ha fungerat som dåtidens mutor”.

Portugalöserna, som vägde omkring 68 gram och motsvarade 20 dukater, hör till de tyngsta och mest praktfulla svenska guldmynt som någonsin tillverkats. Deras imponerande diameter, höga metallhalt och detaljerade gravyr placerar dem bland kontinentens främsta praktmynt från perioden. Rosenoblerna, som vägde runt 15 gram, var något mindre men tillverkades i samma anda, ofta som dubbla dukater, med liknande symbolik och konstnärlig ambition.

Trots deras praktfullhet var dessa mynt inte avsedda för dagligt bruk. Förutom att förstärka bilden av en gudomligt sanktionerad kungamakt användes de som diplomatiska gåvor, betalningar till lärda och hovfolk, och möjligen även för att symboliskt utplåna spåren efter tidigare regenter som Erik XIV, vars mynt ofta smältes ner för att gjuta nya i Johan III:s namn. Att de inte förekommer i ordinarie räkenskaper visar på deras privata karaktär, de var kungens verktyg, inte rikets.

Både portugalöser och rosenobler är idag ytterst sällsynta. Vissa typer är unika, andra är endast kända i några få exemplar, och flera av de kända mynten har passerat genom några av världens mest framstående samlingar. Totalt känner vi idag till 68 portugalöser från Johan III:s regeringstid, men endast ett fåtal har bevarats till våra dagar. De representerar en höjdpunkt i svensk myntkonst och ett tydligt uttryck för hur kungen använde pengar som maktsymbol.