svenska myntarkivet - karl xii
caroliner
Karl XII:s caroliner präglades under hösten 1718 som en del av den myntreform som infördes under kungens sista regeringsår. Dessa nya silvermynt fick sitt namn från de karolinska soldaterna, de ståtliga och disciplinerade trupper som kämpade under Karl XI:s och Karl XII:s fanor, och utkom i valörerna 1, 2 och 4 karoliner.
En 1-karolin innehöll 4,62 gram finsilver och motsvarade 16 öre silvermynt eller 1/2 daler silvermynt, en märkbar sänkning jämfört med tidigare karolinvalörer som präglades under Karl XI:s tid med betydligt högre vikt och silverhalt. Dessa nya caroliner speglar tydligt den ekonomiska nöden i slutet av stormaktstiden, där Sveriges statskassa var svårt pressad efter två decennier av krig, blockader och metallbrist.
Myntens framsida pryds av Karl XII:s krönta spegelmonogram, ett ovanligt kungligt motiv som präglades av den schweiziske medaljgravören Johann Carl Hedlinger, en av Sveriges främsta konstnärer inom mynt- och medaljgravyr. Hedlingers detaljskicklighet gör dessa mynt till både ekonomiska dokument och konstnärliga mästerverk.
I samtiden kallades mynten ofta för Görtz caroliner eller Görtz daler, efter Georg Heinrich von Görtz, Karl XII:s omstridde finansminister. Görtz var arkitekten bakom flera radikala och ofta kritiserade ekonomiska experiment, däribland nödmynt och växlande silverhalter i en tid av metallbrist och monetärt sammanbrott.
Hösten 1718 tryckte man 100 000 daler i caroliner, som sedan sändes till den svenska armén i Norge där Karl XII personligen ledde fälttåget. Pengarna stannade i Strömstad, där de skulle delas ut till soldater och officerare som sold. De nådde aldrig sin kung, Karl XII stupade den 30 november 1718 vid Fredrikstens fästning. Efter dödsbudet återvände armén hem, och carolinerna delades i stället ut till officerarna som krigsersättning.
Carolinerna från 1718 nådde aldrig bred cirkulation, och deras produktion avslutades omedelbart efter kungens död. Det gör dem sällsynta på dagens samlarmarknad, särskilt i hög kvalitet. De utgör ett tydligt uttryck för stormaktstidens kollaps, och är ett av de mest talande exemplen på Sveriges experimentella och desperata myntpolitik under slutskedet av det stora nordiska kriget.
