Karl XIV Johan (1763–1844) var grundare av ätten Bernadotte och en av Sveriges mest betydelsefulla regenter under 1800-talet. Han föddes den 26 januari 1763 i Pau i Frankrike som Jean-Baptiste Bernadotte, son till Henri Bernadotte, en enkel juridiskt anställd, och Jeanne de Saint-Jean, dotter till en skräddare. Efter att ha varvats till militärtjänst i flottan år 1780, avancerade han snabbt inom armén under den franska revolutionen och blev så småningom marskalk av Frankrike 1804, samt furste av Ponte Corvo 1806 under Napoleon Bonaparte.

Efter att den svenske tronföljaren prins Christian August av Augustenborg oväntat avlidit 1810, valdes Jean-Baptiste Bernadotte till svensk tronföljare av riksdagen samma år – delvis på grund av sina militära meriter och goda relationer till Napoleon. Han adopterades av Karl XIII och antog namnet Carl Johan. Eftersom Karl XIII redan var sjuklig och svag blev Carl Johan snabbt den faktiska ledaren av riket, långt innan han formellt besteg tronen.

Carl Johan förde Sverige in i den antifranska koalitionen år 1813 och spelade en viktig roll i Napoleonkrigens slutskede, särskilt vid slaget vid Leipzig. Efter fälttåget i norra Tyskland slöts freden i Kiel år 1814, där Danmark tvingades avträda Norge till Sverige. Detta blev starten på den svensk-norska personalunionen, som kom att bestå fram till 1905. Carl Johan kröntes till kung 1818 i både Stockholm och Trondheim, och blev därmed kung av Sverige och Norge under namnet Karl XIV Johan.

Hans regeringstid (1818–1844) kännetecknades av stabilitet, fred och ekonomisk tillväxt efter de turbulenta krigsåren. Trots sin konservativa grundsyn genomförde Karl XIV Johan viktiga reformer, särskilt inom jordbruket, där han främjade enskiftet, samt inom utbildningsväsendet, där han stödde införandet av den svenska folkskolan. Han lade också stor vikt vid infrastrukturutveckling, vilket bidrog till landets modernisering.

Utrikespolitiken och militären låg honom särskilt varmt om hjärtat. Han upprätthöll en neutral linje efter Napoleonkrigen och såg till att Sverige höll sig utanför nya militära konflikter. Samtidigt prioriterade han försvarsmakten, som moderniserades under hans ledning.

Trots att han aldrig lärde sig svenska – han talade franska och kommunicerade ofta via tolk – vann han respekt genom sin disciplin, viljestyrka och långsiktiga stabilitet. Hans valspråk, "Folkets kärlek min belöning", vittnar om hans önskan att bli en folkets kung, även om han under vissa perioder mötte kritik för sin auktoritära ledarstil.

Karl XIV Johan avled den 8 mars 1844 på Stockholms slott, efter att ha drabbats av ett slaganfall på sin 81-årsdag. Han var då en av Europas mest erfarna statschefer.

Han var gift med Eugénie Bernadine Désirée Clary, tidigare förlovad med Napoleon Bonaparte. De gifte sig 1798, och fick ett barn:

• Oscar (I) (1799), som efterträdde honom som kung av Sverige och Norge

Karl XIV Johan lämnade efter sig en stark, enad och fredlig nation, och hans dynasti – huset Bernadotte – regerar Sverige än idag.

Karl XIV Johans mynthistoria sträcker sig över ett av de mest komplexa och dynamiska skedena i svensk numismatik. Hans regeringstid (1818–1844) präglades av myntpolitiska reformer, tekniska innovationer och ett långsamt skifte från handpräglade kopparslantar till moderna maskinpräglade metallmynt i fast penningvärde.

Tre parallella valutasystem

Bakgrunden till reformbehoven var det röriga valutasystem som uppstod efter Gustav III:s myntreform 1776, då Sverige införde en silvermyntfot med riksdalern som grundvalör. Riksdalern fanns dock i tre varianter:

1. Riksdaler specie – en silvermyntfot motsvarande den internationella talern.

2. Riksdaler banco – Riksbankens sedelvärde.

3. Riksdaler riksgälds – sedlar från Riksgäldskontoret.

Efter Napoleonkrigens ekonomiska härjningar hade sedelvärdet sjunkit, och tre parallella valutor cirkulerade, vilket krävde ständiga omräkningar. Även folket fortsatte att räkna i daler och öre, särskilt på landsbygden, vilket ökade förvirringen ytterligare.

Myntreformerna 1830–1834

År 1830 påbörjades en ny reform där förhållandet mellan valutorna fastställdes:

• 1 riksdaler specie = 2⅔ riksdaler banco = 4 riksdaler riksgälds

• En riksdaler banco = 48 skilling banco, eller 72 skilling riksgälds

För att underlätta växling mellan systemen infördes nya myntvalörer i bråkdelar:

• 1/2, 1/4, 1/8, 1/12 och 1/16 riksdaler specie

• Dessa kompletterade de äldre valörerna 1, 1/3 och 1/6

Samtidigt började man angripa problemen med överlappande sedelsystem. Riksgäldssedlarna började dras in 1835, och avskaffades helt 1846. Efter 1834 återinfördes en fast metallmyntfot i guld och silver, vilket låste kursen mellan mynt och sedlar och gjorde silvermynt stabila igen. Samma år började man även ange "riksdaler specie" direkt på mynten.

Präglingsteknik och orter

En präglingsteknisk revolution skedde omkring 1830, då mynten började präglas i sluten ring. De blev därmed för första gången helt runda, maskinellt jämna och försedda med räfflad kant, vilket minskade fusk och förbättrade slitstyrkan.
Från 1827 började silvermynt präglas i ring i Stockholm, och 1832 lades Avesta myntverk ned. Därefter var Stockholm Sveriges enda myntort fram till 1974.

Silvermynt och provmynt

Silvermynten bar kungens porträtt i profil på åtsidan, och valör med kronor och kransar på frånsidan. På större valörer (1 och 1/2 riksdaler specie) ersattes det lilla riksvapnet med stora riksvapnet. Präglingen av silvermynt minskade kraftigt efter 1834, då sedlarna blev dominerande i handeln – endast 1-riksdalern präglades regelbundet därefter.

Ett känt undantag är jubileumsmyntet från 1825, en riksdaler med tre kungaporträtt: Gustav Vasa, Gustav II Adolf och Fredrik I – ett ovanligt motiv för tiden.

Provmynt präglades flitigt under Karl XIV Johans regering. Dessa bar ofta äldre valörer som daler, karolin, skilling och penning, och fungerade som tekniska och estetiska experiment snarare än betalningsmedel.

Guldmynt – Dukater

Guldmyntningen fortsatte i form av dukater, i valörerna:

• 1 dukat – motsvarande ca 8 riksdaler och 25 öre riksmynt

• 2 dukater – präglades sista gången 1857

• 4 dukater – sista präglingsåret 1850

Från 1830 fick dukaterna ett nytt motiv på frånsidan, ett tält med vapensköld, vilket ersatte de tidigare klassiska stilarna från Karl XIII:s tid.

Kopparmynt

Kopparmynten präglades initialt i Avesta, men med avsevärt lägre vikt än tidigare regenter, som ett resultat av inflation och lägre metallvärde. Vanliga valörer var:

• 1/12, 1/6, 1/4 och 1/2 skilling banco

Efter 1832 flyttades präglingen till Stockholm. År 1835 började man ange valörerna direkt i skilling banco, och från detta år används ofta symbolen dalpilar (korsade pilar) som symbol för kopparmynt. Vikten sänktes ytterligare, och mynten delades ibland i 2/3, 1/3 och 1/6, för att motsvara växlingen mellan specie och riksgäldsräkning.