Under kung Karl XIV Johans regeringstid återupptogs präglingen av 2-dukatersmynt, en tradition som legat vilande i över hundra år. Den senaste utgåvan före detta hade skett redan 1719, då drottning Ulrika Eleonora lät slå tvådukater under sin korta regenttid. När Karl XIV Johan lät slå sina första 2-dukater år 1830, valde man att använda samma storlek som 1-dukaten, men gjorde dem tydligt tjockare för att markera deras högre värde.
Året därpå, 1831, förändrades utformningen ytterligare. Nu började man slå 2-dukater på en bredare plants, det vill säga det metallstycke som myntet präglades av. På så vis blev tvådukaten både större i diameter och tjocklek jämfört med den samtida enkla dukaten. Denna förändring var viktig eftersom dukatmynten saknade valörangivelse, och dessutom hade identiska motiv och utseende, en praktisk skillnad som gjorde det lättare att särskilja dem vid användning.