Karl XV (1826–1872) regerade över Sverige och Norge i en tid präglad av omfattande reformer, kulturell utveckling och politisk omdaning. Han föddes den 3 maj 1826 på Stockholms slott, som son till Oscar I och Josefina av Leuchtenberg. Redan 1844 blev han kronprins, och från 1857 övertog han regeringens ledning under faderns sjukdom. År 1859 blev han formellt kung, och kröntes året därpå i både Stockholm och Trondheim – enligt unionens tradition.

Karl XV var en kultiverad och folkligt populär monark, känd för sin informella stil, sin goda kontakt med folket och – inte minst – sitt rykte som kvinnotjusare, vilket bidrog till hans närmast mytiska status bland samtidens breda folklager. Han var en militärt skolad officer som snabbt avancerade till generallöjtnant, och betraktades tidigt som en mycket skicklig truppledare.

Som person var Karl XV konstnärligt lagd. Han hade ett genuint intresse för landskapsmåleri, skrev poesi och visade stort engagemang för konst och litteratur. Under hans regeringstid främjades offentlig kultur och arkitektur, bland annat genom renoveringar och utvidgningar av offentliga byggnader, vilket satte prägel på det svenska stadslandskapet.

Politiskt var hans regeringstid avgörande för Sveriges demokratiska utveckling. Regeringen under Louis De Geer kom att få ett allt större inflytande, medan kungens direkta makt successivt försvagades. Detta blev särskilt tydligt efter införandet av tvåkammarriksdagen 1866, en grundlagsreform som ersatte den gamla ståndsriksdagen. I samband med denna förändring började för första gången sedan frihetstiden politiska partier att bildas, vilket innebar ett avgörande steg mot parlamentarism och folkstyre.

Som unionskung arbetade Karl XV aktivt för att förstärka banden mellan Sverige och Norge, och han deltog personligen i flera diplomatiska förhandlingar för att lösa konflikter mellan rikena. Även om motsättningarna inte var lika påtagliga som under hans efterträdare, krävde unionens balans takt och förhandling, något Karl XV ofta visade stor skicklighet i.

Hans valspråk, "Land skall med lag byggas", speglar tydligt den rättsstatliga och reformvänliga anda som präglade hans tid som regent.

Karl XV gifte sig 1850 med Wilhelmina Fredrika Alexandra Anna Lovisa av Nederländerna, och tillsammans fick de två barn:

• Lovisa (1851), som blev drottning av Danmark

• Carl (1852), hertig av Södermanland, som avled i späd ålder

När Karl XV avled 1872, endast 46 år gammal, efterträddes han av sin yngre bror Oskar II. Hans regeringstid lämnade ett bestående avtryck i Sveriges historia – som en monark i skiftet mellan envälde och folkstyre, där kulturen blomstrade, militären förnyades och samhället moderniserades i grunden.

Karl XV:s mynthistoria kännetecknas av kontinuitet snarare än förändring, då han i stort sett fortsatte med samma mynttyper och design som hans far Oskar I. Myntens utformning förblev i stort oförändrad, med klassiska kungaporträtt på åtsidan och riksvapnet på frånsidan, särskilt på silver- och kopparmynt. Den enda större förändringen kom mot slutet av hans regering, då ett nytt guldmyntexperiment introducerades.

Under hela hans regeringstid präglades mynt i öre och riksdaler riksmynt, och även om vissa valörer bara präglades tillfälligt, blev flera av dessa mynt historiskt betydelsefulla. Exempelvis präglades ½-öret endast ett år och hade mycket begränsad praktisk användning. Enligt traditionen trycktes det främst efter att en riksdagsman klagat på att han behövde en passande grindslant på vägen hem. Även 50-öringen präglades endast ett år och i mycket liten upplaga.

4 riksdaler riksmynt präglades för sista gången 1871, vilket avslutade en anrik myntvalör som hade existerat sedan 1534, då den första svenska silverdalern såg dagens ljus. Samtidigt markerade dukatens sista prägling 1868 slutet på ännu en historisk era – en guldmyntvalör med rötter ända tillbaka till 1500-talet.

Ett av de mest unika och omtalade inslagen i Karl XV:s mynthistoria är den dubbla valören 1 Carolin / 10 Francs, som präglades 1868–1872. Detta guldmynt vägde 2,9032 gram rent guld och motsvarade 7 riksdaler och 10 öre riksmynt, till skillnad från den äldre dukaten, som innehöll 3,4006 gram guld och motsvarade 8 riksdaler och 25 öre. Carolinen togs fram på initiativ av A. O. Wallenberg, grundare av Sveriges Enskilda Bank, som ville att Sverige skulle ansluta sig till den latinska myntunionen – ett bimetalliskt system där guld och silvermynt fritt kunde cirkulera mellan länder som Frankrike, Italien, Belgien och Schweiz.

Myntet präglades med riksvapnet på åtsidan och kungens porträtt i profil på frånsidan. Men planerna grusades av det fransk-tyska kriget 1870–1871, där Frankrikes nederlag satte stopp för Sveriges möjligheter att gå med i unionen. Därmed fick carolinen aldrig någon bred praktisk betydelse, men den är idag en av de mest eftertraktade guldmynten från 1800-talet bland samlare.

En annan numismatisk höjdpunkt från Karl XV:s regeringstid är präglingen av ett myntset i proofliknande kvalitet år 1862. Detta set – bestående av 10 och 25 öre samt 1 och 2 riksdaler riksmynt – präglades i mycket liten upplaga, varav några exemplar gick till offentliga samlingar, medan resten såldes till privatsamlare. Även 50-öringen från detta år präglades i mycket liten mängd. Kuriositeten förstärks av att flera valörer förekommer med varianter, vilket tyder på att präglingen skedde i minst två omgångar, möjligen även efter år 1862, trots att årtalet behölls. Det gör 1862 års set till ett eftertraktat och komplext inslag i svensk myntning.

Klicka på respektive mynttyp för att fördjupa dig inom årtalen!