Sigismund (1566–1632) var kung av Sverige från 1592 till 1599 och samtidigt kung av Polen och storfurste av Litauen från 1587 till 1632. Som son till Johan III av Sverige och den polska prinsessan Katarina Jagellonica var han både svensk och polsk tronföljare, men hans katolska tro skapade konflikter i det protestantiska Sverige.
När Sigismund blev kung efter Johan III:s död 1592 stannade han kvar i Polen och styrde Sverige på distans, vilket ledde till spänningar med den svenska adeln och hans farbror, hertig Karl (senare Karl IX). Motståndet mot Sigismunds katolska styre växte, och konflikten kulminerade i Slaget vid Stångebro 1598, där Sigismunds styrkor besegrades.
År 1599 avsattes Sigismund av den svenska riksdagen, vilket gjorde honom till den enda svenska kungen som avsatts av sina egna undersåtar. Trots detta fortsatte han att hävda sin rätt till den svenska tronen och låg bakom flera misslyckade försök att återta makten, bland annat under Polska krigen mot Sverige på 1600-talet.
Sigismunds mynthistoria
Myntreformer och myntprägling under 1590-talet
Under slutet av 1500-talet genomgick det svenska myntväsendet stora förändringar. Genom tre myntordningar 1593–1594 rekonstruerades myntsystemet, och nya mynt utgavs. En av de viktigaste förändringarna var att dalern återigen fastställdes till ett värde av 4 mark.
Myntpräglingen under interregnum (1593)
Efter Johan III:s död 1592 och innan Sigismund kröntes till kung 1594 präglades mynt utan angiven myntherre. Dessa mynt, som slogs under 1593, har ibland kallats interregnum-mynt, men denna benämning är missvisande eftersom Sigismunds rätt till tronen var oomstridd. Det är dock möjligt att hertig Karl, som var riksföreståndare, spelade en roll i att Sigismunds namn och bild uteslöts från dessa mynt.
Dessa mynt bar istället inskriptionen Moneta nova regni Sveciae ("Sveriges rikes nya mynt") och på framsidan ibland Johan III:s valspråk Deus protector noster ("Gud är vår beskyddare"). De präglades i valörerna:
1 mark (mark ortig enligt inskriptionen)
1 öre
1/2 öre
Fyrk
Markmyntet hade vasakärven tillsammans med tre kronor och folkungalejonet i varsin sköld, medan fyrken endast bar bokstaven "S" innanför omskriften. Baksidorna varierade, men ofta avbildades trekronorsvapnet och i vissa fall kombinerat med folkungalejonet.
Sigismunds myntprägling (1594–1599)
Efter Sigismunds kröning i Uppsala 1594 började riksmynten präglas med hans namn och bild. Myntpräglingen under hans regeringstid omfattade en rad olika valörer, däribland:
Daler (1594–1598)
4 öre (1594, 1598)
2 öre (1594)
1 öre (1594–1598)
1/2 öre (1597–1599)
Fyrk (1594, 1596–1598)
4- och 2-penning (1594)
Den sistnämnda penningvalören präglades för sista gången i svensk mynthistoria.
Sigismunds riksdaler är särskilt intressant och visar på framsidan kungen i harnesk, sedd från höger, med krona, svärd och riksäpple. På baksidan återfinns Sveriges vapen tillsammans med Polens örn och Litauens riddare, vilket speglar Sigismunds roll som kung av både Sverige och Polen samt storfurste av Litauen.
Symbolik och förändringar
Sigismunds mynt fortsatte traditionen från Johan III, där de högre valörerna bar kungens porträtt. 4- och 2-öret hade konungens bild, medan 1-öret visade honom i helfigur, en tradition som gått i arv från Gustav Vasa. De lägre valörerna saknade porträtt och bar istället bokstaven "S" eller "SR" (Sigismund Rex) med en krona ovanför.
Sigismunds präglingsperiod avslutades abrupt efter hans avsättning 1599. Därefter kom myntpräglingen återigen att präglas av hertig Karl, som snart blev Karl IX.
Klicka på respektive mynttyp för att fördjupa dig inom årtalen!
