svenska myntarkivet - hertigarna johan (III) & Karl (IX)
blodsklipping 1568
Namnet "blodsklippingar" har sitt ursprung i ett av Sveriges mest brutala och tragiska politiska dåd under Vasatiden. Dessa mynt präglades i Vadstena under försommaren 1568 av hertigarna Johan (den blivande Johan III) och Karl (sedermera Karl IX), som då inledde ett öppet uppror mot sin äldre bror, kung Erik XIV.
Bakgrunden till dessa mynt går tillbaka till det blodiga dramat på Uppsala slott den 24 maj 1567, då Erik, plågad av svår paranoia, lät fängsla flera av rikets ledande adelsmän, däribland Svante Sture, hans söner Nils och Erik, samt andra framstående herrar som Abraham Gustafsson Stenbock, Ivar Ivarsson Liljeörn och kungens tidigare lärare Dionysius Beurreus. Under ett sammanbrott mördade kungen personligen Nils Sture och beordrade därefter rikstjänstemannen Peder Gadd att avrätta de övriga fångarna, dock med instruktionen att skona "herr Sten". Gadd fann då två personer med namnet Sten – Sten Eriksson Leijonhufvud och Sten Axelsson Banér, och skonade båda i osäkerhet om vem som avsågs.
För att försöka reparera skadan betalade Erik XIV senare ut ett blodsbot på 1.000 mark i lödigt silver till Svante Stures änka, Märta Leijonhufvud, syster till Gustav Vasas gemål Katarina. Märta tog motvilligt emot kompensationen, och skrev i ett bevarat citat:
”Efter att konungen med egen hand mördat min käre Nils så gav han ut för hans oskyldiga död 1.000 lödiga mark silver, vilket jag stackare var nödd och tvungen att emottaga; likväl sände det jag ofta ifrån mig, må det kallas ett olyckligt och förbannat silver, som ett så dystert värde kostar.”
När Johan och Karl sommaren 1568 reste en armé mot sin bror för att avsätta honom, vände de sig till Märta – och hon bidrog då med det silvret hon fått i bot. Silvret smältes ner och användes till att prägla mynt som användes för att betala soldaternas sold i fälttåget mot kungen. Därmed blev denna blodspeng bokstavligen till krigsmynt.
Dessa mynt – präglade i Vadstena av myntmästare Mickel Hansson, slogs i mycket hög silverhalt (bergfint silver, 93,75%), och i valörerna 8, 4, 2 och 1 mark samt 4 öre. Formen var klippingar, det vill säga fyrkantiga mynt, vilket var snabbare och billigare att framställa än runda mynt, en viktig faktor när behovet var akut. Varje mynt präglades för hand, ofta med varierande slagstyrka, vilket ger dem sin särpräglade och charmigt ojämna karaktär.
Samtiden kallade dem helt enkelt för "Vadstenaklippingar", men i numismatisk litteratur har de senare blivit kända som "unionsklippingar", eftersom de bars av ett förenat hertigligt uppror, eller mer dramatiskt och träffande: blodsklippingar.
Upproret lyckades. Erik XIV tvingades abdikera och spärrades in på först Gripsholms slott och senare på olika fängelseorter i landet. Hertig Johan utropades till kung Johan III den 30 september 1568.
8 mark
De största valörerna av de så kallade blodsklippingarna präglades i 8 mark, med en imponerande storlek på cirka 35 × 36 mm, en vikt på ungefär 26 gram och en silverhalt på 93,75%. Trots det stora intresset bland samlare finns det idag minst 15 dokumenterade exemplar av denna valör.
Bilden nedan visar ett exemplar som är bevarat i Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 107622_KMK. Ett annat exemplar klubbades via MISAB 38 år 2022 i kvalitet 1+/01 för hela 235.000 SEK exklusive provision, vilket visar att man måste vara beredd att betala högt för att lägga beslag på detta historiska mynt.
Roligt nog såldes ett annat exemplar, vad som sannolikt var första gången någonsin(?) på Tradera, där jag bedömder till kvalitet 1?/1 och ändå nådde slutpriset 76.095 SEK.
4 mark
4-marken är en av de vanligare valörerna bland Hertigarnas så kallade blodklippingar. Dessa kvadratiska mynt mäter omkring 25×25 mm, väger cirka 13,14 gram och har en imponerande silverhalt på 93,75%. Exemplaret som visas på bilden är bevarat i Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 3101890.
Det senaste dokumenterade exemplaret i handeln var ett något slitet mynt i kvalitet 1?, som dessutom varit monterat. Det såldes via Schulman 384 år 2024 för 850 euro exklusive provision, och dök senare upp på Tradera under 2025, där det klubbades för 8.352 SEK.
Värderingsmässigt ligger denna valör idag på omkring 20.000 SEK i kvalitet 1, och upp mot 47.500 SEK i kvalitet 1+. Det finns två huvudvarianter: med höga eller låga sveakronor, men båda värderas likvärdigt i samlarkretsar.
2 mark
Det är bland de lägre valörerna som blodklippingarna verkligen börjar bli svåra att förvärva till samlingen. Valören 2 mark är idag RRR-klassad, med endast fem kända exemplar i privat ägo. Den senaste dokumenterade försäljningen skedde 2021 via MISAB 37, där ett exemplar i kvalitet 1 klubbades för 82.000 SEK exklusive provision.
Denna valör präglades med samma höga halt som övriga blodklippingar, nämligen 93,75% silver, och har en vikt på ca 6,6 gram samt en storlek omkring 20×21 mm. Flera exemplar finns bevarade i offentliga samlingar, däribland ett exemplar på Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 107630_KMK.
Särskilt intressant är att det även finns ett unikt avslag i guld, som idag ingår i den Antelliska samlingen i Helsingfors.
1 mark
1-marken från hertigarnas blodklippingserie är ännu ovanligare än 2-marken och klassas idag som RRR, med endast tre kända exemplar i privat ägo. Den senaste dokumenterade försäljningen skedde 2022 via Myntkompaniet 22, där ett exemplar i kvalitet 1/1+ klubbades för 15.023 euro exklusive provision.
Myntet mäter ca 20×20 mm, väger 3,29 gram och är präglat i 93,75 % silver
Ett annat exemplar återfinns på Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 107631_KMK.
4 öre
Den lägsta valören som hertigarna Johan och Karl lät prägla i samband med upproret mot Erik XIV var 4 öre, och detta mynt är idag den absolut mest svåråtkomliga inom hela blodklippingserien. Valören är dokumenterad i endast ett känt exemplar i privat ägo, vilket gör den till unik på marknaden.
Det enda kända exemplaret såldes 1999 via Ahlström auktion 60 i kvalitet 1+/01 för 90.000 SEK exklusive provision. Myntet har en imponerande proveniens som sträcker sig från J.F.H. Oldenburgs samling till några av Sveriges mest namnkunniga samlare: Lars Emil Bruuns, Sven Svenssons, Algård och Schmitz för att nämna några
Myntet mäter ca 16×16 mm, väger 6,57 gram och har en silverhalt på 93,75 %, vilket är i linje med övriga blodklippingars höga metallhalt. Ett ytterligare exemplar återfinns på Kungliga Myntkabinettet, där det är registrerat under föremålsnummer 3101893.
