svenska myntarkivet - hertigarna johan (III) & Karl (IX)
blodsklipping 1568
Blodsklippingarna från 1568 hör till de mest dramatiska och symboliskt laddade mynten i svensk historia. De präglades i Vadstena under försommaren samma år av hertigarna Johan (senare Johan III) och Karl (senare Karl IX), i samband med deras uppror mot den regerande kungen Erik XIV.
Bakgrunden till dessa mynt står att finna i ett av de mest brutala politiska dåden under Vasatiden, de så kallade Sturemorden den 24 maj 1567 på Uppsala slott. Erik XIV, djupt påverkad av paranoia och psykisk instabilitet, lät fängsla flera av rikets främsta adelsmän. Under ett sammanbrott mördade han personligen Nils Sture, varefter ytterligare avrättningar följde på kungens order. Endast de två adelsmännen med namnet Sten skonades, ett resultat av kungens otydliga instruktion.
Efter dådet försökte Erik reparera skadan genom att utbetala en omfattande blodsbot, motsvarande 1.000 mark lödigt silver, till Märta Leijonhufvud, änka efter Svante Sture. Hennes egna ord vittnar om tragedins tyngd:
”...må det kallas ett olyckligt och förbannat silver, som ett så dystert värde kostar.”
Detta silver kom att få en avgörande roll året därpå. När hertigarna Johan och Karl 1568 reste uppror mot sin bror och marscherade mot kungamakten, vände de sig till Märta, som då överlämnade det mottagna silvret. Det smältes ned och användes för att slå mynt, vilka i sin tur användes för att betala soldaternas sold.
Därmed blev blodsboten bokstavligen till krigsmynt, och det är just denna koppling som gett upphov till det senare namnet ”blodsklippingar”.
Mynten präglades av myntmästaren Mickel Hansson och utfördes som klippingar, fyrkantiga mynt, en form som möjliggjorde snabb och effektiv produktion under pressade förhållanden. De slogs i bergfint silver med hög halt (cirka 93,75%) och i flera valörer: 8, 4, 2 och 1 mark samt 4 öre.
Varje mynt präglades manuellt, vilket resulterade i en varierande slagstyrka och en ofta ojämn men karaktärsfull utformning, något som idag bidrar till deras unika estetiska uttryck.
Samtiden benämnde dem helt enkelt som ”Vadstenaklippingar”, medan de i senare numismatisk litteratur ofta kallats ”unionsklippingar”, med hänvisning till det gemensamma upproret. Namnet blodsklippingar har dock kommit att bli det mest träffande, då det direkt knyter an till deras dramatiska ursprung.
8 mark
De största valörerna av de så kallade blodsklippingarna präglades i 8 mark, med en imponerande storlek på cirka 35 × 36 mm, en vikt på ungefär 26 gram och en silverhalt på 93,75%. Trots det stora intresset bland samlare finns det idag minst 15 dokumenterade exemplar av denna valör.
Bilden nedan visar ett exemplar som är bevarat i Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 107622_KMK. Ett annat exemplar klubbades via MISAB 38 år 2022 i kvalitet 1+/01 för hela 235.000 SEK exklusive provision, vilket visar att man måste vara beredd att betala högt för att lägga beslag på detta historiska mynt.
Roligt nog såldes ett annat exemplar, vad som sannolikt var första gången någonsin(?) på Tradera, där jag bedömder till kvalitet 1?/1 och ändå nådde slutpriset 76.095 SEK.
4 mark
4-marken är en av de vanligare valörerna bland Hertigarnas så kallade blodklippingar. Dessa kvadratiska mynt mäter omkring 25×25 mm, väger cirka 13,14 gram och har en imponerande silverhalt på 93,75%. Exemplaret som visas på bilden är bevarat i Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 3101890.
Det senaste dokumenterade exemplaret i handeln var ett något slitet mynt i kvalitet 1?, som dessutom varit monterat. Det såldes via Schulman 384 år 2024 för 850 euro exklusive provision, och dök senare upp på Tradera under 2025, där det klubbades för 8.352 SEK.
Värderingsmässigt ligger denna valör idag på omkring 20.000 SEK i kvalitet 1, och upp mot 47.500 SEK i kvalitet 1+. Det finns två huvudvarianter: med höga eller låga sveakronor, men båda värderas likvärdigt i samlarkretsar.
2 mark
Det är bland de lägre valörerna som blodklippingarna verkligen börjar bli svåra att förvärva till samlingen. Valören 2 mark är idag RRR-klassad, med endast fem kända exemplar i privat ägo. Den senaste dokumenterade försäljningen skedde 2021 via MISAB 37, där ett exemplar i kvalitet 1 klubbades för 82.000 SEK exklusive provision.
Denna valör präglades med samma höga halt som övriga blodklippingar, nämligen 93,75% silver, och har en vikt på ca 6,6 gram samt en storlek omkring 20×21 mm. Flera exemplar finns bevarade i offentliga samlingar, däribland ett exemplar på Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 107630_KMK.
Särskilt intressant är att det även finns ett unikt avslag i guld, som idag ingår i den Antelliska samlingen i Helsingfors.
1 mark
1-marken från hertigarnas blodklippingserie är ännu ovanligare än 2-marken och klassas idag som RRR, med endast tre kända exemplar i privat ägo. Den senaste dokumenterade försäljningen skedde 2022 via Myntkompaniet 22, där ett exemplar i kvalitet 1/1+ klubbades för 15.023 euro exklusive provision.
Myntet mäter ca 20×20 mm, väger 3,29 gram och är präglat i 93,75 % silver
Ett annat exemplar återfinns på Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 107631_KMK.
4 öre
Den lägsta valören som hertigarna Johan och Karl lät prägla i samband med upproret mot Erik XIV var 4 öre, och detta mynt är idag den absolut mest svåråtkomliga inom hela blodklippingserien. Valören är dokumenterad i endast ett känt exemplar i privat ägo, vilket gör den till unik på marknaden.
Det enda kända exemplaret såldes 1999 via Ahlström auktion 60 i kvalitet 1+/01 för 90.000 SEK exklusive provision. Myntet har en imponerande proveniens som sträcker sig från J.F.H. Oldenburgs samling till några av Sveriges mest namnkunniga samlare: Lars Emil Bruuns, Sven Svenssons, Algård och Schmitz för att nämna några
Myntet mäter ca 16×16 mm, väger 6,57 gram och har en silverhalt på 93,75 %, vilket är i linje med övriga blodklippingars höga metallhalt. Ett ytterligare exemplar återfinns på Kungliga Myntkabinettet, där det är registrerat under föremålsnummer 3101893.
