Blodsklippingarna från 1568 hör till de mest dramatiska och symboliskt laddade mynten i svensk historia. De präglades i Vadstena under försommaren samma år av hertigarna Johan (senare Johan III) och Karl (senare Karl IX), i samband med deras uppror mot den regerande kungen Erik XIV.
Bakgrunden till dessa mynt står att finna i ett av de mest brutala politiska dåden under Vasatiden, de så kallade Sturemorden den 24 maj 1567 på Uppsala slott. Erik XIV, djupt påverkad av paranoia och psykisk instabilitet, lät fängsla flera av rikets främsta adelsmän. Under ett sammanbrott mördade han personligen Nils Sture, varefter ytterligare avrättningar följde på kungens order. Endast de två adelsmännen med namnet Sten skonades, ett resultat av kungens otydliga instruktion.
Efter dådet försökte Erik reparera skadan genom att utbetala en omfattande blodsbot, motsvarande 1.000 mark lödigt silver, till Märta Leijonhufvud, änka efter Svante Sture. Hennes egna ord vittnar om tragedins tyngd:
”...må det kallas ett olyckligt och förbannat silver, som ett så dystert värde kostar.”
Detta silver kom att få en avgörande roll året därpå. När hertigarna Johan och Karl 1568 reste uppror mot sin bror och marscherade mot kungamakten, vände de sig till Märta, som då överlämnade det mottagna silvret. Det smältes ned och användes för att slå mynt, vilka i sin tur användes för att betala soldaternas sold.
Därmed blev blodsboten bokstavligen till krigsmynt, och det är just denna koppling som gett upphov till det senare namnet ”blodsklippingar”.
Mynten präglades av myntmästaren Mickel Hansson och utfördes som klippingar, fyrkantiga mynt, en form som möjliggjorde snabb och effektiv produktion under pressade förhållanden. De slogs i bergfint silver med hög halt (cirka 93,75%) och i flera valörer: 8, 4, 2 och 1 mark samt 4 öre.
Varje mynt präglades manuellt, vilket resulterade i en varierande slagstyrka och en ofta ojämn men karaktärsfull utformning, något som idag bidrar till deras unika estetiska uttryck.
Samtiden benämnde dem helt enkelt som ”Vadstenaklippingar”, medan de i senare numismatisk litteratur ofta kallats ”unionsklippingar”, med hänvisning till det gemensamma upproret. Namnet blodsklippingar har dock kommit att bli det mest träffande, då det direkt knyter an till deras dramatiska ursprung.
8 mark 1568 är den högsta valören i den klippingserie som hertigarna Johan och Karl lät prägla i Vadstena för att finansiera upproret mot Erik XIV. Myntmästaren var Mickel Hansson.
Ekonomiska museet förklarar benämningen blodsklippingar med att mynten slogs av det silver som Märta Leijonhufvud fått som ersättning efter Sturemorden. Valören förenar därmed svensk mynthistoria med maktkampen år 1568.
Bevarade exemplar har olika vikt och bevarande. Myntet på MISAB 38 vägde 26,00 gram, medan MISAB 49-exemplaret vägde 24,99 gram. Det senare hade varit infattat och var både repigt och rengjort.
SM 1 · 8 mark 1568
En sällsynt ettårstyp.
Här redovisas en värderingskolumn;
någon separat variantindelning används inte
i det verifierade auktionsunderlaget.
Exemplar i Kungliga Myntkabinettet
Museets samlingspost bekräftar
107622_KMK som
8 mark 1568 från Vadstena, med vikten
24,87 gram.
Museets föremålspost
.
| Kvalitet | Värde inklusive köparprovision |
|---|---|
| 1 | ca 43 500 kr* |
| 1/1+ | Otillräckligt underlag för riktvärde |
| 1+ | Individuell bedömning |
| 1+/01 | ca 279 000 kr** |
Priserna gäller de dokumenterade exemplarens
bevarande.
* Kvalitet 1: avrundat MISAB 49-resultat för ett
mynt som varit infattat, med repor och rengöring.
Detta är inte ett generellt riktvärde för ett
oskadat exemplar i kvalitet 1.
** Kvalitet 1+/01: avrundat totalpris på
MISAB 38 år 2022, en historisk hållpunkt snarare
än ett fastställt normalpris år 2026.
Mellanraderna har inga beräknade belopp:
de två resultaten räcker inte för en tillförlitlig
kvalitetsstege.
Ingen högre kvalitetsrad tas med utan verifierat belägg.


4 mark 1568 ingår i den klippingserie som hertigarna Johan och Karl lät prägla i Vadstena under upproret mot Erik XIV. Ekonomiska museet knyter benämningen blodsklippingar till det silver Märta Leijonhufvud fick som ersättning efter Sturemorden.
De aktuella försäljningarna visar hur starkt bevarandet påverkar priset. På MISAB 49 såldes ett exemplar i 01, beskrivet som enastående för typen, för 145 200 kr inklusive provision.
SM 2 · Höga sveakronor
Kronorna på frånsidan har ett högre utförande.
SM 2 · Låga sveakronor
Kronorna på frånsidan har ett lägre utförande.
Utförandena redovisas separat men använder tills vidare samma gemensamma riktvärden. Detta är en värderingsmodell: det verifierade auktionsunderlaget anger inte konsekvent kronvariant och belägger därför ingen säker prisskillnad. Resultaten nedan gäller SM 2 som typ och har inte fördelats mellan kronvarianterna.
| Kvalitet | SM 2 Höga sveakronor | SM 2 Låga sveakronor |
|---|---|---|
| 1 | ca 20 000 kr* | ca 20 000 kr* |
| 1/1+ | ca 33 500 kr | ca 33 500 kr |
| 1+ | ca 60 000 kr* | ca 60 000 kr* |
| 1+/01 | ca 70 000 kr* | ca 70 000 kr* |
| 01 | ca 145 000 kr** | ca 145 000 kr** |
Beloppen avser gemensamma riktvärden för typen
inklusive köparprovision.
* Uppskattade riktvärden.
Kvalitet 1 är en försiktig bedömning med
begränsat direkt underlag.
MISAB 40 gav 68 875 kr i 1+,
medan MISAB 38 gav
66 500 kr i 1+/01
med obetydlig korrosion.
Skillnaden visar att enskilda resultat inte
bildar en jämn kvalitetsstege;
riktvärdena 60 000 och 70 000 kr är bedömningar,
inte dokumenterade normalpriser.
** Kvalitet 01: avrundat MISAB 49-resultat
för ett enastående exemplar.
Nivån är inte säkert belagd för båda
kronvarianterna var för sig.


Det är bland de lägre valörerna som blodklippingarna verkligen börjar bli svåra att förvärva till samlingen. Valören 2 mark är idag RRR-klassad, med endast fem kända exemplar i privat ägo. Den senaste dokumenterade försäljningen skedde 2021 via MISAB 37, där ett exemplar i kvalitet 1 klubbades för 82.000 SEK exklusive provision.
Denna valör präglades med samma höga halt som övriga blodklippingar, nämligen 93,75% silver, och har en vikt på ca 6,6 gram samt en storlek omkring 20×21 mm. Flera exemplar finns bevarade i offentliga samlingar, däribland ett exemplar på Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 107630_KMK.
Särskilt intressant är att det även finns ett unikt avslag i guld, som idag ingår i den Antelliska samlingen i Helsingfors.


1-marken från hertigarnas blodklippingserie är ännu ovanligare än 2-marken och klassas idag som RRR, med endast tre kända exemplar i privat ägo. Den senaste dokumenterade försäljningen skedde 2022 via Myntkompaniet 22, där ett exemplar i kvalitet 1/1+ klubbades för 15.023 euro exklusive provision.
Myntet mäter ca 20×20 mm, väger 3,29 gram och är präglat i 93,75 % silver
Ett annat exemplar återfinns på Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 107631_KMK.


Den lägsta valören som hertigarna Johan och Karl lät prägla i samband med upproret mot Erik XIV var 4 öre, och detta mynt är idag den absolut mest svåråtkomliga inom hela blodklippingserien. Valören är dokumenterad i endast ett känt exemplar i privat ägo, vilket gör den till unik på marknaden.
Det enda kända exemplaret såldes 1999 via Ahlström auktion 60 i kvalitet 1+/01 för 90.000 SEK exklusive provision. Myntet har en imponerande proveniens som sträcker sig från J.F.H. Oldenburgs samling till några av Sveriges mest namnkunniga samlare: Lars Emil Bruuns, Sven Svenssons, Algård och Schmitz för att nämna några
Myntet mäter ca 16×16 mm, väger 6,57 gram och har en silverhalt på 93,75 %, vilket är i linje med övriga blodklippingars höga metallhalt. Ett ytterligare exemplar återfinns på Kungliga Myntkabinettet, där det är registrerat under föremålsnummer 3101893.

