svenska myntarkivet - erik xiv

klippingar

Under Erik XIV:s regering genomgick det svenska myntväsendet stora förändringar, något som tydligt märks i de fyrkantiga silverklippingar som började präglas år 1562. Den största valören var 16 öre, och detta mynt blev snabbt ett verktyg i kungens penningpolitik. Den 29 september 1562 sänktes silverhalten i markmynten från 48,4% till 37,5%, och som ett dolt kontrolltecken införde man en punkt upptill i sveaskölden på myntens frånsida. Detta tecken var inte till för allmänheten, utan fungerade som ett internt system för mynträknarna för att särskilja de sämre silverlegeringarna från de tidigare utgåvorna. När silverhalten sänktes ytterligare den 1 maj 1563 till 34,4% togs denna punkt bort igen, vilket gör det möjligt för dagens forskare att kronologiskt spåra när varje klipping präglats.

Präglingen skedde under 1562 parallellt vid två verk i Stockholm, Gråmunkeholmen och Norrström. Gråmunkeholmen, inhyst i franciskanernas gamla kloster på nuvarande Riddarholmen, hade varit huvudmyntverk sedan 1556, medan Norrström var ett tillfälligt verk som endast var i bruk under 1562. För att skilja mellan dessa verk använde man korsets placering i förhållande till valören: ett kors över valören anger Gråmunkeholmen, medan ett kors under tyder på Norrström. Detta mönster gäller enbart för 1562 års utgåvor, då myntningen vid Norrström upphörde tidigt 1563 efter att Caspar Richter, den tillförordnade myntmästaren där, ställts inför rätta för att ha slagit underhaltiga mynt samt brutit mot myntordningen genom att prägla klippingar utan tillstånd.

Klippingarna från 1562 och 1563 uppvisar också stora skillnader i gravyrstil, där Erik Olofsson stod för de tidigaste typerna med släta kronringar och två hål i sveakronorna, medan Mikael Hohenauer senare införde punkter i kronringen och fyra hål i kronorna, detaljer som är avgörande för att identifiera myntens variant och präglingsperiod.