Erik XIV:s kröning i Uppsala den 29 juni 1561 var en praktfull och påkostad ceremoni, vars syfte var att förstärka vasadynastins legitimitet genom att högtidlighålla det första arvkungaskiftet i Sveriges historia. I samband med kröningen finns det belagt genom bevarade räkenskaper att mynt kastades ut till folket, både under ceremonin i Uppsala domkyrka och vid kungens högtidliga intåg i Stockholm några dagar senare.
Bland dessa ceremoniella myntutkast återfanns sannolikt tronskiftesmynt, där 1-dalern och 2-dalern med dubbelporträtt spelade en central roll. Dessa mynt kombinerar åtsidan från Erik XIV:s dalrar från 1561, med konungens porträtt i rustning, med frånsidan från Gustav Vasas stockholmsdaler 1559, där den avlidne fadern avbildas. Resultatet blev ett unikt och symboliskt kraftfullt mynt, där fadersarvet och den nya kungamakten bokstavligen smälts samman i silver. Dessa dubbelsidiga dalrar finns både i enkel vikt (1 daler) och dubbel vikt (2 daler).
2-dalern utan årtal, som sannolikt präglades i Stockholm omkring 1561–1562, väger ca 58 gram och har en silverhalt på 87,5 %. Den räknas som det tyngsta silvermyntet under Erik XIV:s regering och är idag ytterst sällsynt. Myntmästare var Jost Höijer, och två gravörer stod för utförandet: Erik Olofsson, vars kungakrona kännetecknas av släta bågar, och Michael Hohenauer, som istället använde pärlprydda bågar. Skillnaden mellan deras arbeten är subtil men tydlig, och avgörande för att kunna särskilja typerna.
Den största silvervalören som Erik XIV lät prägla var 2 daler, ett imponerande mynt som först präglades utan årtal, men med stor sannolikhet redan 1561 i samband med kungens kröning den 29 juni. Myntet har ett särskilt symbolvärde: åtsidan visar Erik XIV själv, medan frånsidan avbildar hans far Gustav Vasa, ett slags hedersmedalj till faderns minne. Det är också värt att nämna att Erik var den första svenska kungen som ärvde tronen direkt från sin far.
Denna typ finns i två tydligt åtskiljbara varianter, beroende på vilken gravör som utfört kungakronan. Gravören Erik Olofsson använde släta kronbågar, medan Michael Hohenauer prydde bågarna med pärlor.
Varianten med Olofssons krona är unik och finns idag endast bevarad på Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 107324_KMK. Hohenauers variant är något vanligare, men känd i endast två exemplar. Det senaste dök upp på Nordlinds auktion Bonde 5 år 2009, där ett exemplar i kvalitet 1 såldes för 75 000 kronor exklusive provision.
Detta unika exemplar av Erik XIV:s 2-daler från 1561 är känt genom en imponerande provenienskedja som speglar både dess betydelse och sällsynthet. Myntet återfinns först på Sellings lagerlistor nr 6–8, där det under större delen av år 1870 erbjöds till försäljning för 200 riksdaler riksmynt, den i särklass högsta prislappen bland samtliga listade objekt.
År 1871, i lista nr 9, är myntet plötsligt borttaget, och istället har Selling tillfört ett sextiotal tidigare outbjudna plåtmynt, däribland två 8-dalrar från 1658 och 1662. Att 8-dalern 1658 med säkerhet kan kopplas till A.F. Stiernstedts samling talar starkt för att en omfattande bytesaffär skett mellan Selling och Stiernstedt.
Myntet fördes därmed vidare till H.F. Antells samling (1880–1893), och är idag bevarat på Helsingfors Museum. Det är ett av de mest legendariska objekten från Erik XIV:s myntning, inte bara på grund av sin raritet utan också genom sin väldokumenterade ägarhistorik.
Falcoin