Erik XIV:s kröning i Uppsala den 29 juni 1561 var en praktfull och påkostad ceremoni, vars syfte var att förstärka vasadynastins legitimitet genom att högtidlighålla det första arvkungaskiftet i Sveriges historia. I samband med kröningen finns det belagt genom bevarade räkenskaper att mynt kastades ut till folket, både under ceremonin i Uppsala domkyrka och vid kungens högtidliga intåg i Stockholm några dagar senare.
Bland dessa ceremoniella myntutkast återfanns sannolikt tronskiftesmynt, där 1-dalern och 2-dalern med dubbelporträtt spelade en central roll. Dessa mynt kombinerar åtsidan från Erik XIV:s dalrar från 1561, med konungens porträtt i rustning, med frånsidan från Gustav Vasas stockholmsdaler 1559, där den avlidne fadern avbildas. Resultatet blev ett unikt och symboliskt kraftfullt mynt, där fadersarvet och den nya kungamakten bokstavligen smälts samman i silver. Dessa dubbelsidiga dalrar finns både i enkel vikt (1 daler) och dubbel vikt (2 daler).
2-dalern utan årtal, som sannolikt präglades i Stockholm omkring 1561–1562, väger ca 58 gram och har en silverhalt på 87,5 %. Den räknas som det tyngsta silvermyntet under Erik XIV:s regering och är idag ytterst sällsynt. Myntmästare var Jost Höijer, och två gravörer stod för utförandet: Erik Olofsson, vars kungakrona kännetecknas av släta bågar, och Michael Hohenauer, som istället använde pärlprydda bågar. Skillnaden mellan deras arbeten är subtil men tydlig, och avgörande för att kunna särskilja typerna.
Den största silvervalören som Erik XIV lät prägla var 2 daler, ett imponerande mynt som med största sannolikhet slogs redan 1561 i samband med kungens kröning i Uppsala den 29 juni. Myntet saknar årtal men har ett starkt symbolvärde: på åtsidan ser vi Erik XIV själv med krona, rikssvärd och riksäpple, och på frånsidan avbildas hans far Gustav Vasa med samma regalier. Myntet fungerar därmed som en slags hedersmedalj till faderns minne och markerar att Erik var den första svenske kungen som ärvde tronen direkt från sin far.
Det finns två varianter av detta mynt, skiljda åt genom gravörernas arbete med kungakronan. Erik Olofsson graverade släta kronbågar, medan Michael Hohenauer prydde kronbågarna med pärlor. Varianten med Olofssons krona finns idag endast på Kungliga Myntkabinettet (föremålsnummer 107324_KMK och 107325_KMK). Hohenauers variant är något vanligare men känd i endast två exemplar. Ena av dessa såldes senast via Oslo Myntgalleri 41 i kvalitet 1 för 170.000 NOK exklusive provision, samma exemplar klubbades tidigare på Nordlinds auktion Bonde 5 år 2009 och klubbades för 75.000 SEK exklusive provision. Bilden representerar det bästa kända exemplaret i kvalitet 01/0.
Stampkombinationen är också av numismatiskt intresse. Åtsidans stamp återanvändes senare för Eriks reguljära dalermyntning, medan frånsidans stamp tidigare hade använts till Gustav Vasas daler från 1559. Detta förstärker myntets roll som en länk mellan far och son, och som ett symboliskt bevis på övergången till ett arvkungadöme i Sverige.




Detta unika exemplar av Erik XIV:s 2-daler från 1561 är känt genom en imponerande provenienskedja som speglar både dess betydelse och sällsynthet. Myntet återfinns först på Sellings lagerlistor nr 6–8, där det under större delen av år 1870 erbjöds till försäljning för 200 riksdaler riksmynt, den i särklass högsta prislappen bland samtliga listade objekt.
År 1871, i lista nr 9, är myntet plötsligt borttaget, och istället har Selling tillfört ett sextiotal tidigare outbjudna plåtmynt, däribland två 8-dalrar från 1658 och 1662. Att 8-dalern 1658 med säkerhet kan kopplas till A.F. Stiernstedts samling talar starkt för att en omfattande bytesaffär skett mellan Selling och Stiernstedt.
Myntet fördes därmed vidare till H.F. Antells samling (1880–1893), och är idag bevarat på Helsingfors Museum. Det är ett av de mest legendariska objekten från Erik XIV:s myntning, inte bara på grund av sin raritet utan också genom sin väldokumenterade ägarhistorik.
Falcoin

