svenska myntarkivet - gustav ii adolf

begravningen 1634

När Gustav II Adolf stupade den 6 november 1632 i slaget vid Lützen, förlorade Sverige inte bara sin kung utan även en av Europas mest framstående fältherrar. Trots detta dröjde det hela 593 dagar innan han slutligen fördes tillbaka till Stockholm och kunde begravas den 22 juni 1634 i Riddarholmskyrkan. Den långa tiden mellan död och begravning kom att skapa både historisk och numismatisk osäkerhet, inte minst kring de mynt som präglades i samband med ceremonin.

I räkenskaperna från perioden omnämns att så kallade ”skådepenningar” skulle slås till begravningen, men under lång tid var det oklart vilka mynt som faktiskt avsågs. Flera typer hade felaktigt tillskrivits utländska myntorter, framför allt i Tyskland. Först genom Bengt Hemmingssons banbrytande studie från 1979 kunde dessa mynt med säkerhet identifieras som svenska, präglade i Stockholm.

Teorin stärktes ytterligare genom en samtida skildring av historikern Johan Loccenius, som själv bevittnade begravningsceremonin och beskrev de mynt som kastades ut till folket när kungens kista fördes till sin sista vila. Därmed kunde man slutgiltigt fastställa att dessa mynt verkligen var de begravningskastmynt som omnämns i räkenskaperna.

Mynten kännetecknas av sin kraftfulla latinska inskription på frånsidan:

STANS ACIE, PUGNANS, VINCENS, MORIENSQUE TRIUMPHAT 1632·6·NOV
(”Ståndfast i striden, kämpande, segrande och döende triumferar han.”)

Texten sammanfattar på ett nästan poetiskt sätt Gustav II Adolfs livsöde, där även döden framställs som en seger, ett tydligt uttryck för den heroiska bild som man ville förmedla av den stupade kungen.

Präglingen utfördes av Hans Weiler, verksam som både myntgravör och guldsmed. Han hade tidigare arbetat för hertig Johan och var vid denna tid en central gestalt inom svensk medalj- och myntkonst. Det karakteristiska halvprofilporträttet som återfinns på dessa mynt tillskrivs honom, och samma stil återkommer även på samtida präglingar av den unga drottning Kristina.

Begravningskastmynten förekommer i flera valörer, vilket ytterligare understryker deras ceremoniella och representativa funktion. De är kända i guld som 8, 3, 2 och 1 dukat, samtliga av yttersta raritet, samt i silver som ½ och ¼ riksdaler. Den högsta valören, 8 dukater, uppges finnas representerad i Kungliga Myntkabinettets samlingar, men saknar ännu fullständig dokumentation och bildmaterial.

3 dukater 1632

Kastmyntet i valören 3 dukater präglades med en diameter på ca 31 mm och en vikt på ca 10,4 g. Guldhalten uppgick till ca 97% rent guld. Det är troligen det hittills enda exemplaret i privat ägo av just denna valör. Detta exemplar såldes senast via Künker 410 hösten 2024 för 44.000 euro exklusive provision.

Foto : Fritz Rudolf Künker GmbH & Co. KG

2 dukater 1632

Valören 2 dukater väger ca 6,8 g och präglades i 3 olika varianter. Den minst sällsynta varianten finns idag i 4 kända exemplar, varav det senaste klubbades via Oslo Myntgalleri 41 hösten 2025 för 200.000 NOK i kvalitet 1+. Denna variant känns bäst igen genom sin inre omskrift på åtsidan, som stavar MAGNUS AUGUSTUS.

De andra två varianterna finns endast i ett (1!) exemplar vardera i privat ägo.

Den senaste förekommande på myntauktion är varianten med Gustav II Adolfs porträtt inom pärlring. Detta exemplar, som dessvärre varit monterat och i kvalitet 1+, klubbades på MISAB 37 hösten 2021 för ca 112.000 SEK inkl. provision.

Den andra förekommande varianten är enligt många det bästa porträttet av Gustav II Adolf och visar kungen längst fram på myntet, framför pärlringen. Detta exemplar i kvalitet 1+/01 klubbades senast via MISAB 29 hösten 2018 för ca 440.000 SEK inkl. provision.

Foto : Myntauktioner i Sverige AB / Fritz Rudolf Künker GmbH & Co. KG