svenska myntarkivet - gustav iii
kopparmynt
Kung Gustav III:s kopparmyntning var ovanligt begränsad. Endast vid två tillfällen, 1772 och 1778, präglades 1 öre kopparmynt, och däremellan, under 1777–1778, tillverkades även 2 och 1 öre silvermynt. Detta skedde i en tid då det svenska myntsystemet genomgick en omfattande reform.
År 1777 blev riksdalern huvudmynt och delades in i 48 skillingar, där varje skilling i sin tur delades i 12 rundstycken. Trots den nya indelningen präglades inga skillingmynt under Gustav III:s egen regeringstid. Istället löste man växelsituationen med hjälp av öresmynt: 2 öre silvermynt motsvarade 1 skilling, 1 öre silvermynt blev lika med ½ skilling, och 1 öre kopparmynt motsvarade 1/48 skilling. Det skulle dröja till 1802, under Gustav IV Adolfs regering, innan det första egentliga skillingmyntet såg dagens ljus.
Den 1 januari 1777 trädde Gustav III:s myntreform i kraft. I samband med detta beslutades att äldre kopparmynt, som 2 öre silvermynt (SM) och 1 öre SM från Fredrik I:s och Adolf Fredriks tid, skulle värdehalveras. Därmed fick 2 öre SM ett nytt värde motsvarande ½ skilling, och 1 öre SM värderades till ¼ skilling. Istället för att direkt börja slå nya skillingmynt valde kungen att snabbt präglade större kopparmynt i Avesta, där gravören Johan Gabriel Wikman var verksam. Detta gjordes sannolikt för att snabbt råda bot på den akuta bristen på växelmynt, vilket Stiernstedt dokumenterat i samtida källor.
Under 1778 präglades en mindre mängd dubbla slantar, som tekniskt sett fortfarande bar årtalet 1777. Den totala upplagan för perioden 1777–1778 uppskattas till cirka 1.030.800 exemplar. Enligt de äldre myntförordningarna från 1723 och 1743 skulle ett skeppund koppar (136 kg) ge 4.800 dubbla slantar, med en genomsnittlig myntvikt på 28,33 gram.
Dessa mynt är särskilt intressanta för samlare eftersom de förekommer i två typer av kungakronor: en bred och en smal (toppig) variant. Den breda kronan tros vara den äldre utgåvan, och vissa mynt har en korrigering i kungens monogram, där ett G är stansat ovanpå ett R. Även årtalets utformning varierar: stort årtal är vanligast tillsammans med bred krona, medan mynt med smal krona och stort årtal är ovanliga.
T.G. Appelgren noterade i Bobergs auktionskatalog (1927) att vissa dubbla slantar hade präglats ovanpå äldre 2 öre SM från 1759 och 1762, ett tydligt tecken på återanvändning av metall. Dessutom kan punktens placering efter årtalet variera: vanligast är placeringen mitt på linjen, men ibland sitter den vid basen, vilket förekommer mer sällan.
