svenska myntarkivet - gustaf vi adolf

1 krona (1952 - 1968)

Gustaf VI Adolfs enkrona i silver började präglas 1952 och blev ett av de mest spridda svenska cirkulationsmynten under hans regeringstid. Mynttypen tillverkades fram till 1968 och representerar samtidigt slutskedet för silver som reguljärt material i den svenska enkronan.

Myntet väger 7 gram, mäter 25 millimeter i diameter och har räfflad rand. Legeringen innehåller 40 procent silver, tillsammans med 50 procent koppar, 5 procent nickel och 5 procent zink. Varje enkrona innehåller därmed 2,8 gram finsilver. Denna silverstandard var densamma som redan hade införts för enkronan under Gustaf V och behölls när den nya kungens myntserie introducerades.

Utformningen utfördes av Edvin Öhrström. Åtsidan visar Gustaf VI Adolf i vänster profil med omskriften GUSTAF VI ADOLF SVERIGES KONUNG, medan frånsidan visar det krönta stora riksvapnet tillsammans med valören, årtalet och kungens valspråk PLIKTEN FRAMFÖR ALLT. Öhrströms initial ö återfinns på myntet.

Under större delen av 1950-talet präglades enkronan i betydligt mindre upplagor än under de sista åren av silverperioden. Produktionen ökade kraftigt under 1960-talet i takt med det växande behovet av cirkulationsmynt. Serien uppvisar också ett skifte i myntdirektörsmärke. De äldre årgångarna bär TS efter Torsten Swensson, medan U, för Benkt Ulvfot, infördes 1961. Just 1961 förekommer därför med båda märkena.

Mot slutet av 1960-talet blev silverinnehållet allt mer problematiskt. Världsmarknadspriset på silver steg kraftigt under 1967, och staten ville undvika att metallvärdet i en- och tvåkronorna närmade sig eller översteg deras nominella värde. En annan viktig fråga var att enkronan användes i ett stort antal automater, vilket gjorde att ett nytt myntmaterial behövde ha tekniska egenskaper som fungerade tillsammans med de äldre silvermynten.

År 1968 blev därför ett tydligt övergångsår i svensk mynthistoria. Under året präglades enkronor både i den äldre silverlegeringen och i den nya kopparnickelbaserade konstruktionen. Den nya typen behöll samma vikt och ungefär samma dimensioner och kunde därför cirkulera parallellt med silvermynten utan att hela systemet för myntautomater behövde förändras. Från och med därefter fortsatte Gustaf VI Adolfs enkrona utan silver fram till 1973.

Silverenkronorna 1952–1968 utgör därmed en intressant avslutning på en lång svensk tradition. Enkronan hade innehållit silver sedan valören infördes på 1800-talet, men efter 1968 försvann ädelmetallen ur den reguljära enkronan. Serien förenar därför modern svensk cirkulationshistoria med den äldre principen att även vardagsmynt innehöll en betydande mängd ädelmetall.