svenska myntarkivet - gustaf vi adolf

2 kronor (1952 - 1966)

Gustaf VI Adolfs tvåkrona i silver började präglas 1952, två år efter att han bestigit tronen. Myntet tillhör de sista svenska tvåkronorna som tillverkades för den vanliga cirkulationen med ett faktiskt innehåll av silver och utgör därför en tydlig länk mellan det äldre svenska silvermyntet och den moderna tidens mynt av billigare metallegeringar.

Tvåkronan väger 14 gram, har en diameter på 31 millimeter och en räfflad rand. Legeringen består av 40 procent silver, 50 procent koppar, 5 procent nickel och 5 procent zink, vilket innebär att varje mynt innehåller 5,6 gram finsilver. Samma silverstandard användes även för flera andra svenska skiljemynt under perioden.

På åtsidan visas Gustaf VI Adolf i vänster profil, omgiven av texten GUSTAF VI ADOLF SVERIGES KONUNG. Frånsidan domineras av det krönta stora riksvapnet, med valören 2 KR på vardera sidan. Överst återfinns präglingsåret och runt den nedre delen kungens valspråk PLIKTEN FRAMFÖR ALLT. Utformningen gav tvåkronan ett traditionellt och representativt uttryck som behölls även när myntets metall senare förändrades.

Silvertypen präglades från 1952 till 1966, men inte under samtliga år inom perioden. Någon tvåkrona präglades exempelvis inte 1960 eller 1962. Under serien förekommer också två olika myntdirektörsmärken, TS för Torsten Swensson på de äldre årgångarna och U för Benkt Ulvfot på de senare.

Under 1960-talet förändrades förutsättningarna för att använda silver i svenska cirkulationsmynt. Silverpriset hade stigit kraftigt och 1966 års myntkommitté föreslog därför att en- och tvåkronorna skulle kunna tillverkas av andra metaller. Riksdagen behandlade frågan 1968 och reglerna ändrades så att valörerna kunde präglas i kopparnickel i stället för silver.

1966 blev därmed det sista året för Gustaf VI Adolfs tvåkrona i silver. Efter ett års uppehåll återkom tvåkronan 1968 med i stort sett samma utseende men tillverkad i kopparnickel. Den typen präglades fram till 1971. Övergången är ett tydligt exempel på den större förändring som under 1960-talet innebar att silver successivt försvann ur Sveriges vanliga cirkulationsmynt.

För samlare utgör silvermynten 1952–1966 en lättöverskådlig serie med flera årtal och varierande upplagor. De flesta exemplar har cirkulerat länge och är fortfarande relativt vanliga, medan välbevarade mynt med ursprunglig präglingsglans och få kontaktmärken är betydligt mer tilltalande för den kvalitetsinriktade samlaren.