svenska myntarkivet - kristinas plåtmynt

4 daler silvermynt (1649, 1652 - 1653)

4 daler silvermynt präglades för första gången 1649 och vägde då omkring 7,25 kilogram med måtten cirka 30×32 centimeter. Valören markerade början på de mer kvadratiska plåtmynten, medan de högre valörerna 8 och 10 daler silvermynt tillverkades i ett mer rektangulärt format.

Syftet med plåtmyntningen var dubbelt. Kopparplåtarna fungerade som lagliga betalningsmedel, samtidigt som de skapade en inhemsk avsättning för Sveriges omfattande kopparproduktion. Myntens nominella värde skulle i princip motsvara kopparns metallvärde, vilket gör att plåtmyntssystemet bör ses som både penningpolitik och kopparpolitik, snarare än enbart ett sätt att underlätta kopparexporten.

Årgång 1649 är den i särklass ovanligaste av Kristinas 4 daler silvermynt. Enligt Bertel Tingströms inventering är endast två exemplar dokumenterade. Det ena bevaras idag på Avesta Myntmuseum och har tidigare tillhört Gustaf Cavalli innan det införlivades i Axel Ax:son Johnsons berömda myntsamling. Exemplaret är mycket svagt präglat och årtalet kan inte avläsas med fullständig säkerhet. Trots detta har de numismatiker som undersökt plåten bedömt att den med stor sannolikhet är präglad 1649, utifrån stämplarnas utformning och myntets övriga karakteristika.

Det andra kända exemplaret återfanns i det berömda Jaakkimafyndet i Karelen, som upptäcktes år 1881. Fyndet bestod av fem plåtmynt, däribland en 4 daler 1649, samt 2 daler 1649, 1650 och 1651 samt 1 daler 1653. Efter att fyndet lösts in av Helsingfors universitet överfördes plåten senare till Finlands Nationalmuseum, där den fortfarande bevaras. Jaakkimafyndet ger därmed ett starkt stöd för att detta är det andra exemplar som Bertel Tingström redovisade i sin inventering.

För 1652 ökar antalet kända exemplar. Tingström inventerade fem exemplar, samtliga i offentliga samlingar. Två av dessa har kunnat verifieras i Kungliga Myntkabinettet (Ekonomiska museet) under föremålsnummer 122089_KMK och 122944_KMK. De återstående tre exemplaren har ännu inte kunnat identifieras med säkerhet genom öppet tillgängliga inventarier och utgör därför en intressant uppgift för fortsatt proveniensforskning.

Den sista årgången, 1653, är även den synnerligen sällsynt. Ett välkänt exemplar ingick i Sven Svenssons berömda samling och fanns enligt hans egna anteckningar i samlingen redan 1916. Myntet såldes senare påSvenska Numismatiska Föreningens auktion 145 år 2003 som objekt 60, graderat till kvalitet 1?. I auktionskatalogen anges följande kommentar:

"Detta ytterst sällsynta plåtmynt fanns i Svenssons ägo 1916 enligt hans egna anteckningar. Tingström antecknar totalt fem existerande exemplar: RRRR."

Utropspriset sattes till 10.000 kronor, medan klubban slutligen föll på 78.000 kronor, exklusive 10% köparprovision.

Utöver detta exemplar finns ett dokumenterat 1653-exemplar i Uppsala universitets myntkabinett (UUMK) under inventarienummer alvin-record:76758, samt ytterligare ett i Kungliga Myntkabinettet med föremålsnummer 122088_KMK. Enligt Tingströms inventering är totalt fem exemplar av årgång 1653 kända.