svenska myntarkivet - kristinas plåtmynt
8 daler silvermynt (1652 - 1653)
8 daler silvermynt var den näst högsta valören i drottning Kristinas plåtmyntserie, endast överträffad av den legendariska 10 daler silvermynt som präglades 1644–1645 och kom därefter att präglas fram till 1682 under Kristina, Karl X Gustav och Karl XI.
Kristinas 8-daler utgör emellertid en tvåårstyp, präglad endast 1652 och 1653 vid Avesta myntverk. Plåtmynten tillverkades som ett led i Sveriges omfattande kopparexport, men kronan gav dem samtidigt status som lagliga betalningsmedel med ett nominellt värde motsvarande 8 daler silvermynt. Systemet byggde på att kopparns metallvärde i stort sett skulle motsvara myntets penningvärde, vilket resulterade i några av världens största reguljära mynt.
För att sätta storleken i perspektiv vägde en riksdaler vid denna tid omkring 29,3 gram och bestod av 87,5% silver, motsvarande cirka 25,6 gram finsilver. En 8 daler silvermynt-plåt representerade samma penningvärde som åtta riksdaler, men vägde omkring 14,5 kilogram koppar. Åtta riksdaler specie innehöll tillsammans endast drygt 205 gram finsilver, medan motsvarande värde i koppar krävde en plåt som vägde nästan 70 gånger mer. Den enorma viktskillnaden berodde på kopparns betydligt lägre värde i förhållande till silver och förklarar varför Sverige utvecklade världens största reguljära mynt.
En 8-dalersplåt vägde således omkring 14,5 kilogram och mätte ungefär 60 × 34 centimeter. Varje plåt försågs med en mittstämpel som angav valören samt fyra hörnstämplar med drottning Kristinas titel och myntmästaren Marcus Kocks initialer (MK). Hörnstämplarna fungerade både som en garanti för myntets äkthet och som ett skydd mot beskärning, eftersom ett avklippt hörn omedelbart avslöjade att plåten manipulerats.
Det som gör Kristinas 8-daler särskilt intressant är dess extrema sällsynthet. Bertel Tingström redovisar i sin världsomfattande inventering av svenska plåtmynt fyra kända exemplar av årgång 1652 och fyra kända exemplar av årgång 1653, samtliga bevarade i offentliga samlingar. Hittills finns inga verifierade uppgifter om att något exemplar någonsin funnits i privat ägo.
I Numismatiska Meddelanden XXV redovisade Axel Wahlstedt endast två kända exemplar av årgång 1652. Det ena fanns då i Kungliga Myntkabinettet (föremålsnummer 401539_KMK) och det andra i Antellska samlingen i Helsingfors. Tingström ökade senare antalet till fyra, men jag har ännu inte kunnat verifiera var de två ytterligare exemplaren finns bevarade. Det är därför möjligt att de återfinns i andra offentliga samlingar eller identifierades genom senare inventeringar.
För årgång 1653 är situationen liknande. Tingström redovisar totalt fyra kända exemplar, men endast två har hittills kunnat bekräftas med säkerhet. Det bäst dokumenterade exemplaret finns i Uppsala universitets myntkabinett (UUMK) under inventarienummer alvin-record:76757, där vikt, mått, stämplar och högupplösta fotografier finns publicerade. Det andra verifierade exemplaret finns i Antellska samlingen i Helsingfors. Samtliga fotografier som presenteras på denna sida visar UUMK:s välbevarade exemplar från 1653.
Trots mer än 90 års forskning återstår fortfarande flera obesvarade frågor kring Kristinas 8-dalersplåtar. Var finns de övriga exemplar som Tingström inventerade? Har någon äldre proveniens gått förlorad genom tidens gång? Och finns det fortfarande okända exemplar bevarade i museimagasin eller äldre samlingar som ännu inte publicerats? Framtida forskning och fortsatt proveniensarbete kan komma att ge svar på dessa frågor och kanske även förändra vår nuvarande bild av en av Sveriges allra sällsyntaste plåtmyntsvalörer.
Källkritisk kommentar
Uppgiften om fyra kända exemplar per årgång bygger på Bertel Tingströms världsomfattande inventering och utgör idag den mest accepterade forskningsuppgiften. Däremot har jag ännu inte kunnat verifiera identiteten eller förvaringsplatsen för samtliga dessa exemplar. Tills dess bör antalet betraktas som den bästa tillgängliga forskningsuppgiften, snarare än ett slutgiltigt fastställt faktum. Om framtida forskning identifierar de två ännu obekräftade exemplaren från respektive årgång, eller om helt nya exemplar skulle upptäckas, kommer vår kunskap om Kristinas största reguljära plåtmynt att behöva omvärderas.
