svenska myntarkivet - oskar ii

20 kronor (1873 - 1902)

20-kronan var den högsta valören i Oskar IIs ordinarie myntserie och präglades i 90% rent guld (900/1000), motsvarande 21,6 karat. Myntet innehåller 8,0645 gram finguld och dess marknadsvärde följer därför i första hand det aktuella guldpriset. För de flesta årtal handlas mynten huvudsakligen som investeringsguld, där guldvärdet är den viktigaste prisfaktorn.

Även om de flesta 20-kronor säljs efter sitt guldinnehåll finns det flera årtal och varianter som betingar ett betydande samlarvärde.

Särskilt eftertraktade är:

• 1876 utan hjärtsköld

• 1877 på 1876 (överpräglat årtal)

• 1879 med stort "L.A."

• 1885

Dessa utgåvor är betydligt ovanligare än de mer vanliga årgångarna och kan, beroende på kvalitet och bevarandegrad, vara värda avsevärt mer än sitt rena guldvärde.

Kritik mot det nya guldmyntet år 1873 (Myntkontakt 7:1983)

När Sveriges första 20-kronors guldmynt enligt 1873 års myntlag började levereras från myntverket uppstod ett oväntat problem. Leveranserna blev kraftigt försenade och de första mynten nådde inte Riksbanken förrän i december 1873. Inledningsvis lämnades endast ett fåtal exemplar ut till allmänheten som visnings- eller provmynt, innan de officiellt sattes i cirkulation.

Den 13 december 1873 publicerade tidningen Nerikes Allehanda en artikel där den nya guldtjugan utsattes för skarp kritik. Tidningen konstaterade att myntet vid en första anblick var förvånansvärt lik den då cirkulerande 2-öringen från 1855 års myntordning. Trots att 20-kronan var något mindre i diameter ansågs den, tillsammans med den gulaktiga färgen, kunna orsaka kostsamma misstag.

Som exempel återgav tidningen en händelse där en tidningsförsäljare av misstag fick en 20-krona tillsammans med fyra 2-öringar som betalning för en tidning värd 10 öre. Pojken lade myntet bland sina kopparslantar utan att förstå dess värde. Felet upptäcktes lyckligtvis i tid och myntet kunde återlämnas, men händelsen visade enligt skribenten hur lätt de båda mynttyperna kunde förväxlas.

Tidningen föreslog därför flera åtgärder för att minska risken. Bland annat rekommenderades att framtida 2-, 5- och 1-öringar skulle få ett förändrat utseende genom att kungaporträttet ersattes med ett krönt valörtal, samtidigt som kopparmynten skulle bronseras för att få en mörkare färg och därmed tydligare skilja sig från guldmynten.

Farhågorna visade sig dock vara något överdrivna. En 2-öring enligt 1855 års myntordning hade en diameter på 24,4 mm och vägde 5,7 gram, medan 20-kronan mätte 23 mm och vägde 8,96 gram. Skillnaden i vikt var alltså betydande, även om storleken var förhållandevis likartad. Den höga kopparhalten i guldlegeringen gav dessutom 20-kronan en något rödaktig ton, vilket sannolikt bidrog till jämförelsen med kopparmyntet.

Riksbanken började den ordinarie utväxlingen av de nya guldmynten först den 16 mars 1874. Under tiden hade de nya bronserade kopparmynten enligt 1873 års myntlag börjat präglas, vilket successivt minskade risken för sammanblandning. De äldre 2-öringarna av 1855 års typ fortsatte dock att cirkulera fram till utgången av år 1881, då de upphörde att vara lagligt betalningsmedel.

Historien är idag ett intressant exempel på hur även små förändringar i ett mynts utformning kan väcka debatt. Det visar också vilka praktiska utmaningar som kunde uppstå när Sverige övergick till det moderna decimalsystemet och införde den nya kronvalutan år 1873.