Sveriges mest betydelsefulla fynd av Drottning Kristinas plåtmynt
Den svenska mynthistorien rymmer många fascinerande myntfynd, men få har haft så stor betydelse för numismatiken som Storsjöfyndet i Årsunda, Gästrikland. Fyndet gav inte bara forskare en unik inblick i Sveriges första plåtmynt, utan bekräftade också en dramatisk händelse som inträffade sommaren 1650 och som finns dokumenterad i samtida arkivhandlingar.
Under 1600-talet betalades en stor del av kronans skatter i kopparmynt. Skatterna samlades in i socknarna och transporterades vidare mot Gävle och därefter till Stockholm. Den 8 maj 1650 räknades 365 daler kopparmynt in i länsmansgården i Österfärnebo. Mynten packades i träkärl, så kallade fjärdingar , och lastades på en båt som skulle föra kronans skatt över Storsjön.
Resan fick dock ett tragiskt slut. Enligt en bevarad böneskrift till Drottning Kristina förliste båten i ett kraftigt oväder den 21 juni 1650 . Bönderna berättar att 23 båtar deltog i sökandet under åtta dagar , men trots stora ansträngningar återfanns varken båten eller mynten. Först efter flera dagar flöt de omkomna upp till ytan. Eftersom skatten redan hade levererats till kronans representant bad bönderna om att slippa betala samma skatt en andra gång, en begäran som beviljades.
Därefter föll händelsen i glömska. Under nästan 239 år låg kronoskatten orörd på Storsjöns botten.
Först sommaren 1889, i samband med arbeten som sänkte vattennivån i sjön, började kopparmynt synas på botten. Fyndet väckte stor uppmärksamhet och under de följande veckorna genomfördes omfattande efterforskningar. Den första vetenskapliga redogörelsen publicerades redan året därpå i Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening (1890), en publikation som fortfarande utgör den viktigaste källan till Storsjöfyndets historia.
Den ursprungliga inventeringen visar att fyndet omfattade 2.734 mynt med en sammanlagd vikt på omkring 102 kilogram. Av dessa var 86 plåtmynt, fördelade på 1 exemplar av 4 daler silvermynt 1649, 6 exemplar av 2 daler silvermynt 1649 samt 79 exemplar av 1 daler silvermynt, varav 11 präglade 1649 och 68 präglade 1650. Därutöver återfanns 1.737 ettöresmynt och 911 fyrkmynt. Inventeringen visar tydligt att fyndet inte bestod av flera tusen plåtmynt, en uppgift som ibland förekommer i senare återberättelser.
Storsjöfyndets verkliga betydelse ligger dock inte i antalet mynt, utan i deras bevarandetillstånd. Eftersom transporten förliste redan sommaren 1650 hade plåtmynten endast varit i omlopp under en kort tid innan de hamnade på sjöbotten. De utgör därför några av de bäst bevarade exemplen av Drottning Kristinas tidiga plåtmynt och har haft stor betydelse för senare forskning kring stämpelvariationer, tillverkningsteknik och klassificering av de första svenska plåtmynten. Särskilt de 68 exemplaren av 1 daler silvermynt 1650 har blivit värdefulla för forskningen.
En annan detalj som gör fyndet speciellt är att den yngsta årgången bland plåtmynten är 1650. Inga exemplar från 1651 förekommer, vilket stämmer väl överens med de samtida handlingarna som visar att transporten gick förlorad redan sommaren 1650. Storsjöfyndet fungerar därför som en verklig tidskapsel, som visar vilka mynt som faktiskt cirkulerade i Sverige just vid denna tid.
Historien tog inte slut när fyndet bärgades. Under 1989–1991 genomfördes nya marinarkeologiska undersökningar under ledning av Sven-Olof Zackrisson. Genom arkivstudier, äldre kartor och dykningar kunde ytterligare mynt och föremål lokaliseras. Undersökningarna bekräftade i stor utsträckning de uppgifter som redan fanns bevarade i 1600-talets handlingar och gav samtidigt en bättre förståelse för hur lasten hade spridits när båten sjönk.
Storsjöfyndet har under mer än ett sekel omgivits av många berättelser, men alla kan inte styrkas i de äldsta källorna. Ett exempel är uppgiften att fyndet skulle ha bestått av flera tusen plåtmynt. Den ursprungliga inventeringen visar tydligt att endast 86 av fyndets 2.734 mynt var plåtmynt, vilket understryker vikten av att skilja mellan senare tradition och dokumenterade fakta.
Idag räknas Storsjöfyndet som ett av Sveriges mest betydelsefulla numismatiska fynd. Varje plåtmynt med dokumenterad proveniens från fyndet utgör en direkt länk tillbaka till sommaren 1650 och berättar inte bara om ett enskilt mynt, utan om Sveriges ekonomi, skatteväsen och det unika plåtmyntssystem som gjorde landet känt långt utanför rikets gränser. Mer än tre och ett halvt sekel senare fortsätter Storsjöfyndet att ge forskare och samlare ny kunskap om ett av de mest fascinerande kapitlen i svensk mynthistoria.
Källor
Primärkälla
Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening, 1890 – "Myntfyndet i Storsjön" samt "P.S. angående Storsjöfyndet".
Övriga källor
Bertel Tingström, Sveriges Plåtmynt 1644–1776.
Monica Golabiewski-Lannby, Storsjöskatten – en sann sägen, Svensk Numismatisk Tidskrift, 1994. Artikeln bygger bland annat på de marinarkeologiska undersökningar som Sven-Olof Zackrisson ledde under åren 1989–1991.