svenska myntarkivet - oskar i

1852 års svenska mynt

Till skillnad från ordinarie myntprägling, där produktion, upplagor och distribution noggrant dokumenterades, framstår denna emission som något helt annat, en parallell och i stort sett odokumenterad specialprägling, sannolikt avsedd för representativa och diplomatiska ändamål.

Det rör sig om flera valörer, däribland 4 och 2 dukater i guld samt ½ och ¼ riksdaler specie i silver, vilka alla präglades i ytterst små upplagor. Redan samtida numismatiker noterade deras sällsynthet, och under 1800-talet klassades vissa av dem som möjligen unika. Än idag rör det sig endast om ett fåtal kända exemplar per valör, ofta med proveniens från några av de mest betydelsefulla samlingarna i Norden.

Det mest anmärkningsvärda är att dessa mynt saknas helt i de ordinarie mynträkenskaperna, och att Kungliga Myntkabinettet (KMK) inte erhöll några pliktexemplar, trots att detta annars var en självklar rutin. Detta tyder starkt på att mynten inte präglades som en del av den reguljära myntningen, utan istället som en separat, kontrollerad emission.

En viktig ledtråd till deras syfte återfinns i samtida internationella sammanhang. År 1850 infördes den schweiziska francen, vilket ledde till att Schweiz skickade kompletta myntserier som gåvor till andra länder. Som svar beslutade den svenska staten att skicka egna myntserier som diplomatiska gengåvor. Det är i detta sammanhang mycket troligt att 1852 års svenska myntserie tillkom, inte för cirkulation, utan för att representera Sverige i internationella kontakter.

Detta stärks ytterligare av att en komplett serie tidigt återfinns i Universitetets myntkabinett i Oslo, sannolikt beställd direkt från myntverket redan 1852. Även enstaka exemplar i andra samlingar, såsom Kungliga Myntkabinettet i Stockholm och L.E. Bruuns samling, tycks ha sitt ursprung i liknande representativa sammanhang.

En annan möjlig förklaring är kopplad till myntdirektören Nils Wilhelm Almroths resa till Nederländerna samma år, där det var vanligt att högre tjänstemän utbytte mynt som gåvor. Det är därför sannolikt att delar av upplagan spreds genom personliga och diplomatiska kontakter, snarare än via marknaden.

Graveringen av mynten utfördes av Ludvig Persson Lundgren, som redan under våren 1852 färdigställde stampar till samtliga aktuella valörer. Detta visar att präglingen var medvetet planerad, trots att den aldrig blev en del av den officiella produktionen.

Ur ett numismatiskt perspektiv representerar 1852 års mynt en fascinerande paradox. De är formellt sett reguljära mynt, med korrekt valör och metallhalt, men funktionellt fungerar de snarare som medaljer eller representationsobjekt.

Raritetsmässigt tillhör de den absoluta toppen:

4 dukater: endast ett fåtal kända exemplar

2 dukater: extremt sällsynt, tidigare betraktad som möjlig unik

½ och ¼ riksdaler specie: endast några få exemplar i både musei- och privat ägo

Flera av dessa har vandrat genom legendariska samlingar såsom Oldenburg, Bruun och Sven Svensson, vilket ytterligare förstärker deras status.

4 dukater

För valören 4 dukater 1852 är idag endast två exemplar kända. Det ena återfinns i Universitetets myntkabinett i Oslo (UMK) och tros ha beställts direkt från Myntverket i samband med präglingen samma år. Det andra exemplaret ingår i den berömda L.E. Bruuns samling, idag förvarad i Danmarks Nationalbank under katalognummer 13.492. Enligt Bruuns testamente ska samlingen avyttras på auktion, när den kommer är en fråga i sig..

Fotograf: Lill-Ann Chepstow-Lusty Licens: CC BY-NC-ND 3.0

2 dukater

Bland Oskar I:s 2-dukater råder särskild osäkerhet kring 1852 års utgåva. Så vitt man vet präglades endast två exemplar, båda ingående i kompletta typmyntset från året. En skänktes till myntkabinetten i Oslo och är de enda kända exemplaren som nu finns i offentliga samlingar. I KMK:s databas återfinns 2-dukaten under föremålsnummer 3243513, där det framgår att myntet förvärvades tillsammans med 23 guldmynt, 461 silvermynt och 25 kopparmynt vid auktionen efter framlidne kontorschefen J. F. H. Oldenburg år 1898.

Under våren 2026 dök dock ytterligare ett exemplar upp, vilket innebär att ett tredje tidigare okänt exemplar nu kan beläggas. Detta mynt kommer att erbjudas på MDC Monaco auktion 18, en händelse som ytterligare förändrar vår bild av årgångens verkliga sällsynthet .

Var detta exemplar har befunnit sig under de gångna 174 åren är en fråga i sig, och dess proveniens framstår som ytterst intressant att kartlägga. Upptäckten öppnar upp för nya forskningsmöjligheter kring spridningen av dessa mynt och hur de kan ha cirkulerat utanför de redan kända samlingarna.

1/2 riksdaler specie

Av de 1.104 exemplar som präglades år 1852 återstår idag endast två kända exemplar i privat ägo, vilket understryker årgångens extrema sällsynthet. Vid Hirsch myntauktion 1966 dokumenterades att ett av dessa exemplar såldes i kvalitet 0 (UNC) för 5.200 SEK, vilket motsvarar cirka 60.000 SEK i dagens penningvärde.

Det andra exemplaret dök, något sensationellt, upp på Tradera, där det såldes av Linköpings Mynt och Antikhandel. Det exakta slutpriset är ännu inte fastställt, men kommer att redovisas så snart ytterligare information framkommer.

Utöver dessa finns även ett exemplar bevarat i Kungliga Myntkabinettets samlingar (föremålsnummer 117422_KMK).

För valören ½ riksdaler specie 1852 känner vi idag till totalt fyra exemplar. Ett exemplar finns i Universitetets myntkabinett i Oslo (UMK), sannolikt beställt direkt från Myntverket vid präglingsåret. Ett annat exemplar återfinns i Kungliga Myntkabinettet i Stockholm, vilket förvärvades genom byte år 1873 (inv.nr 4968). De två återstående exemplaren finns i privat ägo, där det ena tidigare tillhörde Sven Svenssons samling och såldes på Hirsch 1966, medan det andra har en dokumenterad proveniens från Hirsch 7 (1978) via Schmitz (1990) till UBS/SBV auktion 28.

1/4 riksdaler specie

Det är fortfarande oklart hur många ¼ riksdaler specie 1852 som faktiskt präglades, men allt tyder på att upplagan varit ytterst begränsad. Idag framstår årgången som en av de mest eftertraktade inom hela serien, där varje känt exemplar har en väldokumenterad och ofta imponerande proveniens.

Det senaste exemplaret som offentligt erbjudits på auktion såldes vid MISAB 26 (2018), där det klubbades för 120.000 SEK exklusive provision i kvalitet 01/0, ett tydligt bevis på den starka efterfrågan kring denna raritet.

Totalt känner vi idag till fyra exemplar, varav två i offentlig samling och två i privat ägo. Ett exemplar återfinns i Universitetets myntkabinett i Oslo (UMK) och tros ha beställts direkt från Myntverket i samband med präglingen. Ett annat exemplar finns i Kungliga Myntkabinettet i Stockholm, vilket förvärvades genom byte år 1873 (inv.nr 4968).

De två exemplaren i privat ägo har båda en rik och väldokumenterad proveniens. Det ena exemplaret kan spåras från Sven Svenssons samling, vidare via Hirsch 1966, Ahlström 24 (1981), Holmasto 129 (2014) och senast Ertzeids auktion del 2 (2018). Det andra exemplaret har följt en annan väg genom marknaden, från Hirsch 7 (1978) till Schmitz (1990), vidare via auktioner hos Kristianstads Numismatiska Förening (1990) samt Ahlström 44 och 45 (1991–1992), innan det senare återfinns i Örtendahls mynthandels katalog 121 (2008) för att sedan via Westerlund Mynthandel, Uppsala Mynthandel, Westerlunds Mynthandel (2013), J.Pedersens Mynthandel hamna hos en nu okänd ägare tillsvidare.