svenska myntarkivet - fredrik i

dukat från Ädelfors (1741 - 1750)

Under 1700-talets första hälft var Sveriges brist på guld ett påtagligt och strategiskt problem. Landet saknade i stort sett egen produktion av ädelmetallen och var därför beroende av import eller inkomster från export av koppar, järn och skogsprodukter för att kunna tillgodose statens betalningsbehov samt efterfrågan från hovet, handeln och de förmögna samhällsskikten. Trots detta behövde man regelbundet prägla dukater, både för internationella transaktioner och för inhemska prestigebetalningar.

Mot denna bakgrund väckte det enorm uppmärksamhet när skogvaktaren Nils Stenborg år 1738 påträffade guldförande kvarts på Germunderyds ägor i Alseda socken i Småland. Fyndet bekräftades av den tillkallade bergmästaren Anton Swab (senare adlad von Swab), och reaktionen från riksdag och regering var närmast euforisk, en veritabel ”guldfrossa” spred sig bland de styrande. För första gången på länge fanns hopp om en inhemsk svensk guldproduktion.

Snart bildades ett bolag med inflytelserika delägare, och gruvdriften organiserades i snabb takt. Flera mindre fyndigheter identifierades genom fortsatta undersökningar, och verksamheten kom att koncentreras till Kleva bergsbruk, som köptes upp och döptes om till Ädelfors, ett namn som speglade de högt ställda förväntningarna på fyndigheten.

Verkligheten visade sig dock vara betydligt mer komplicerad. Guldet förekom främst i smala svavelkisådror, ofta inte mer än 0,4 meter breda, vilket krävde djup brytning, ned till omkring 235 meter, med stora tekniska svårigheter och höga kostnader. Även brytning i närliggande områden, såsom i Ökna socken, gav begränsade resultat. Trots detta fortsatte verksamheten under flera decennier, även efter att bolaget visat sig olönsamt och staten tagit över driften. I genomsnitt utvanns endast omkring 1 kilogram guld per år, och den totala produktionen uppgick till drygt 55 kilogram fram till nedläggningen år 1822.

Det utvunna guldet transporterades till Kungliga Myntverket i Stockholm, där det omvandlades till dukater, huvudsakligen under perioden 1741–1750, men prägling förekom även senare. För att tydligt markera guldets svenska och småländska ursprung försågs mynten med Smålands landskapsvapen, det armborstbeväpnade lejonet, placerat i en liten sköld under det lilla riksvapnet på frånsidan. Dessa mynt kom därför att kallas småländska dukater eller mer specifikt Ädelforsdukater.

Dukaterna präglades i två valörer, 1 dukat och ½ dukat, och under Fredrik I:s regeringstid förekom flera olika utföranden av frånsidan, sammanlagt fyra kända typer. Gravören var den framstående Daniel Fehrman, och samtliga mynt slogs vid myntverket i Stockholm. Metallhalten var mycket hög, omkring 97,6 % guld, i linje med den internationella dukatstandarden. 1-dukaten har en diameter på cirka 22 mm och en vikt om 3,45 gram, medan ½-dukaten mäter omkring 17 mm och väger cirka 1,72 gram.

Trots de stora förhoppningarna blev Ädelfors aldrig den guldgruva som Sverige hade hoppats på. Verksamheten gav ingen egentlig ekonomisk avkastning, men dess historiska betydelse är desto större. För första gången kunde Sverige prägla guldmynt av inhemskt utvunnet guld, något som gav upphov till en av de mest intressanta och nationellt präglade myntserierna i svensk historia.

KLICKAS PÅ RESPEKTIVE VALÖR FÖR ATT TA DIG TILL DENNES AVSNITT!

1 dukat från Ädelfors (1741 - 1750)

1 dukat 1741

Av denna årgång är i dag endast ett exemplar känt i privat ägo, men dukaten förekommer i två distinkta utföranden av frånsidan. Det privatägda exemplaret, som tillhör Lennart Svenssons samling, uppvisar en svagare prägling av Smålandsvapnet. Senare i präglingen omarbetades stampen, och vapnet gjordes tydligare och mer detaljerat, vilket kan studeras på det exemplar som bevaras i Kungliga Myntkabinettet under föremålsnummer 116032_KMK. Denna senare variant är i dag endast känd i offentliga samlingar. Den totala upplagan är okänd.

Proveniensen för Lennart Svenssons exemplar är ovanligt väl dokumenterad och kan, tack vare Falkenssons forskning, följas mer än 130 år tillbaka i tiden:

KMK:s dubblettsamling → Bukowski 85 (4 november 1893) → Carl Wilhelm Burmesters samling (1893–1906) → Israel Berghmans samling (1906–1913) → Sven Svenssons samling (1913–1964) → SNF 54:481 (maj 1964) → Harry Glück → (mellanägare okänd) → Åke Järnums samling (–1974) → Claes-Olof Algårds samling (1974–1980) → Karl-Erik Schmitz samling (1980–1990) → SBC & Spinks auktion i Zürich 1990 → Jan Hyllengren → Christian Hamrin → P. G. Carlsson → SBC auktion 43, Zürich (1997) → Bjarne Ahlström → Lennart Svenssons samling.

Upphov: Bonnevier, Helena, Ekonomiska museet - Kungliga myntkabinettet/SHM / Lennart Svensson

1 dukat 1743

Av detta årtal är i dag fyra exemplar dokumenterade i privat ägo. De två första kända exemplaren passerade marknaden via Ahlströms auktioner 54 och 61, det ena år 1996 för 24.000 kr i kvalitet 1+, och det andra år 2000 för 41.000 kr i kvalitet 1+/01. Därefter dröjde det nio år innan det tredje exemplaret framträdde, då det såldes år 2009 på Svenska Numismatiska Föreningens auktion för 155.000 kr i kvalitet 01/0.

Det fjärde och senast dokumenterade exemplaret såldes vid Hagander auktion 2 år 2011 för 14.000 euro, motsvarande cirka 160.000 kr i dagens värde, i den exceptionella kvaliteten 0, ett verkligt praktexemplar.

Bilden tagen från HAGANDER 2

1 dukat 1744

Av de 306 mynt som präglades detta år är i dag endast ett enda exemplar känt i privat ägo. Detta unika mynt såldes vid Hagander auktion 4 år 2012 för 13.000 euro, motsvarande cirka 150.000 kr.

Bilden tagen från Hagander 4

1 dukat 1745

Av 1745 års mynt är i dag fyra exemplar kända i privat ägo. Det första dokumenterades vid Ahlströms myntauktion 2003, där ett exemplar i kvalitet 1/1+, som dessutom varit infattat, såldes för 31.000 kr. Nästa exemplar framträdde vid Ulf Nordlinds myntauktion år 2011, där det i kvalitet 1+ klubbades för 65.000 kr.

De två senaste försäljningarna ägde rum vid MISAB:s kvalitetsauktioner 12 (2014) och 26 (2018). Vid dessa tillfällen såldes mynten i kvalitet 01 respektive 1+/01 för 135.000 kr och 186.000 kr, vilket tydligt illustrerar årgångens starka ställning på marknaden.

1 dukat 1746

Före offentliggörandet av Lars Emil Bruuns samling var endast två exemplar av denna årgång, från en total upplaga om 351 mynt, kända i privat ägo. I dag känner vi till tre. De två första exemplaren framträdde vid Ulf Nordlinds Bondeauktion år 2009, där båda i kvalitet 1+/01 såldes för 71.000 kr. Det andra exemplaret dök upp vid MISAB 27 år 2018, även det i kvalitet 1+/01, där det klubbades för hela 310.000 kr.

Det tredje och senaste tillskottet kommer från Lars Emil Bruuns legendariska samling och såldes vid Stack’s & Bowers auktion 2024, graderat till NGC MS-65, vilket motsvarar en mycket stark kvalitet 0 (UNC) enligt svensk standard. Slutpriset landade på 34.000 euro, motsvarande cirka 390.000 kr.

1 dukat 1747

År 1747 präglades totalt 544 exemplar av detta mynt, varav i dag endast fyra exemplar är kända i privat ägo. Det första dokumenterade exemplaret framkom vid Ahlströms Myntauktioner år 2000, där det i kvalitet 1+/01 såldes för 46.000 kr. Det andra exemplaret dök upp vid Bondeauktionen, arrangerad av Ulf Nordlind, och klubbades i kvalitet 01 för 65.000 kr.

Det tredje exemplaret sågs vid Hagander-auktionen år 2011, där det i kvalitet 01/0 såldes för 11.000 euro, motsvarande cirka 125.000 kr. Det fjärde och senast kända exemplaret ingick i Lars Emil Bruuns samling och såldes i Köpenhamn i mars 2025 vid Stack’s Bowers & Ponterio, L.E. Bruun Collection Part II, graderat till MS61, för 44.000 euro exklusive 25% provision.

1 dukat 1750

År 1750 präglades totalt 495 exemplar av denna årgång, varav i dag endast tre exemplar är kända i privat ägo. De två första dokumenterade exemplaren passerade marknaden via Ahlströms Myntauktioner 63 och 65 åren 2001 och 2002. År 2001 såldes ett exemplar i kvalitet 01/0 för 175.000 kr, medan exemplaret år 2002, i kvalitet 1/1+ och dessutom något buckligt, klubbades för 40.000 kr.

Det tredje och senast kända exemplaret såldes vid Hagander auktion 1 år 2011 i den exceptionella kvaliteten 0 (praktexemplar) för 26.000 euro.

½ dukat från Ädelfors (1741 - 1747)

Trots att endast 698 exemplar präglades under en period av tre år förekommer dessa mynt i dag oftare än 1-dukaten. En möjlig förklaring är dess lilla diameter på 17 mm, vilket kan ha gjort att den lättare sparades, glömdes bort eller aldrig sattes i hård cirkulation. Det kan mycket väl vara just detta som bidragit till den förhållandevis höga överlevnadsgraden.

½ dukat 1741

År 1741 präglades endast 188 stycken ½-dukater, och i dag är åtta exemplar kända i privat ägo. Det senast dokumenterade exemplaret såldes vid Bruun III-auktionen år 2025, graderat till MS-61, för 20.400 euro.

½ dukat 1746

Myntauktioner i Sverige AB (MISAB) sålde först ett exemplar av denna årgång vid MISAB 44 år 2024, där ett mynt i kvalitet 01 klubbades för 134.000 kr. Senare samma år auktionerades ytterligare ett exemplar ut vid MISAB 45, där det i kvalitet 1+/01 såldes för 74.000 kr. Av de nio kända exemplaren i privat ägo utgör detta den senast dokumenterade försäljningen. Upplaga på endast 211 präglade mynt

½ dukat 1747

Den senaste försäljningen av en dukat från 1746 härrör från Lars Emil Bruuns samling, där ett exemplar graderat NGC MS-64, en nivå mellan UNC och MINT, motsvarande en mycket hög svensk kvalitet 01/0, såldes för 18.000 euro. Av de totalt 299 präglade exemplaren från denna årgång är i dag 15 kända i privat ägo.

Som jämförelse såldes år 2021 ett exemplar från 1747 vid MISAB 36 i kvalitet 01 för 130.000 kr.